Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 6. Revolutionen år 1772 och början af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
magterna, att fullständig enighet och tillit rådde emellan regenten
och folkets representanter. Detta mål hade han äfven lyckats
uppnå. Nästan all split och motsträfvighet hade upphört, eller
förbytt sig till känslor af tacksamhet och undersåtlig trohet.
Gustaf utsåg landtmarskalk åt adeln och ledde sjelf ett par
gånger förhandlingarna inom detta stånd. Erkebiskop Mennander
blef i enlighet med riksdagsordningen ai år 1617 talman för
presteståndet. Men borgare- och bondestånden anhöllo särskildt
hos konungen, att han ville utse talmän åt dem, och detta
förfaringssätt bestämdes såsom lag för framtiden. Äfven några
andra anordningar bestämdes enligt konungens önskan.
Klassindelningen inom adeln hade under hela den sist förflutna
tiden varit upphäfd, men återstäldes nu, i stöd af Gustaf Adolfs
riddarhusordning; 300 ätter flyttades från svenne- till
riddareklassen, hvilken under tidernas lopp hade blifvit allt för
fåtalig, och några närmare bestämningar gjordes om sättet, huru
ätterna borde representeras.
Rörande riksdagsarbetet i allmänhet är att märka, att
intet sekret utskott tillsattes; men åt banko-utskottet gafs delvis
en slöja af hemlighet. Den förra bevillningen bibehölls äfven
nu — icke, såsom några riksdagsmän fordrade (t. ex. den
bekante Anders Chydenius) tills vidare, utan ända till nästa,
af konungens kallelse beroende riksdag. Äfven på ännu ett
annat sätt voro ständerna i tillfälle att visa sin undersåtliga
hängifvenhet. Den 1 November föddes åt riket en tronarfvinge;
han erhöll namnet Gustaf Adolf och ständerna kallades att
genom ombud närvara såsom dopvitnen. På denna artighet
svarade ständerna genom att anslå 300,000 riksdaler till
fadder-gåfva åt den unge prinsen, hvarjämte åt konungen, drottningen
och hertig Karl betydliga gratifikationer anslogos; men Gustaf
efterskänkte tredjedelen af faddergåfvan, till lindring för de
fattigaste skattdragarne. Det ömsesidiga förhållandet vitnade
sålunda endast om förtroende och kärlek: å konungens sida
en huld omvårdnad, å ständernas åter undersåtlig tacksamhet
och trohet. Särskildt förtjenar omnämnas, att representanterna
för finska allmogen i början af November framburo till konungen
sina tacksägelser för de välgerningar, hvilka Finland af honom
fått åtnjuta, likasom för de milda ord, genom hvilka han uför
everdelig tid åter hade upprättat det finska folkets ära“. De
flesta af- konungens propositioner antogos; de rörde sig kring
Finlands historia, jgjf Ze(j Qy MlCrOSOl’ 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
