Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 6. Revolutionen år 1772 och början af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmildringar i dödsstraffet och andra bestämningar i lagen
om brottmål. Äfven ständerna å sin sida begagnade sig af
den rättighet, regeringsformen gaf åt dem, och föreslog fri
religionsöfning åt alla inflyttade främmande trosförvandter. Detta
förslag gick igenom hos tre stånd, men föll i presteståndet, der
Anders Chydenius förgäfves kämpade för det samma; men
konungen gaf sin stadfästelse i enlighet med de tre ståndens
beslut. Slutligen bör nämnas, att vid riksdagens slut fråga
väcktes, huru man skulle förfara, då två stånd i sitt beslut
stannade emot två. Under ständerregeringens tid hade i sådan
händelse saken fått förfalla, och samma förfaringssätt ansåg
man äfven nu böra följas, fastän riksdagsordningen från år
1723 hade upphört att gälla. Men konungen, som hade önskat
afgörande magten åt sig, om ständernas röster skulle utfalla
jämnt, lät ej frågan komma till afgörande, utan afslutade i
största hast riksdagen den 26- Januari 1779.
Öfver hufvud visade denna första riksdag efter
revolutionen redan många groende tvistefrön, hvilka allenast
konungens och hans mäns nästan ängsliga omsorger förmådde hindra
att framträda. Men dessa förökade sig ansenligt under
de sju år, som nu följde. Gustaf, som trodde sin ställning
nu vara tillräckligt betryggad, iakttog ej längre den försigtiga
hofsamhet i den inre och yttre politiken, som så fördelaktigt
betecknade hans första regeringstid, utan började allt mer och
mer förvilla sig uti enväldets slingrande labyrint. De
olycksaliga kronobränneriema framkallade ‘ allt större missnöje,
isynnerhet då man till förhindrande af lönnbränningen grep till
våldsamma och de enskildes fribet kränkande medel. Den
offentliga yttringen af detta växande missnöje försökte man
förekomma derigenom, att tryckfriheten redan år 1780
inskränktes, och ytterligare ännu mer år 1785, då ansvaret
lades\ på boktryckarne och desse erhöllo uteslutande rätt att
utgifvä v tidningar och tidskrifter. Härtill kom ännu en mängd
smärre afvikelser från regeringsformens föreskrifter och den
grundlagsenliga häfden, äfvensom ytterligare konungens
glänsande och slösaktiga hofhållning och täta utländska resor..
Medel anskaffades än på ett, än på ett annat sätt, bland
annat äfven genom sådana allmän ovilja framkallande utvägar,,
som försäljningen- af lediga kyrkoherdetjenster, hvilken handel
å konungens vägnar bedrefs af statssekreteraren Schröderheim.
’ Dicjitized &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
