Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utplånat finnarnes missnöje. Hvad den finska adeln beträffar,
synes Gustaf velat praktiskt bevisa, att finnarne ingalunda
voro tillbakusatta i hans ynnest. I konungens följe befunno
sig denna gång tvenne finnar, Gustaf Manritz Armfelt,
unordens Alcibiades“, för tillfället konungens kammarherre och vän,
och den ridderlige Johan Fredrik Aminoff\ kapten vid
konungens garde. För öfrigt bemöttes den finska officerskåren med
talrika ynnestbevisningar, hvilka ej undgingo att inverka på
sinnesstämningen. Då Gustaf i början af Juli återvände till
Stockholm, hade han obestridligt i väsendtlig mon återvunnit
finnarnes sympatier. Men de djupare orsakerna till missämjan,
hvilka fått samla sig under tidernas lopp, kunde naturligtvis
ej genom dessa yttre medel undanrödjas; de inväntade blott
sin tid för att framträda och verka.
Sålunda stodo sakerna, då om hösten 1787 underrättelsen
kom, att det långe efterlängtade kriget. emellan Ryssland och
Turkiet ändtligen hade utbrutit. Gustafs beslut var genast
fattadt. Sjelf begaf han sig till Köpenhamn, för att förmå
Danmark att utträda från sitt förbund med Ryssland. Detta
lyckades visserligen icke; men lika fullt syntes tillfället att
angripa Ryssland nu vara lämpligare än någonsin, och Gustaf
beslöt derför att vid vårens ankomst begynna kriget. Enligt
regeringsformens bestämmelser skulle väl härtill behöfts
ständernas bifall, och Gustaf försökte derför öfvertyga allmänheten
om, att kejsarinnan förberedde ett anfall emot Sverige, hvilket
man af alla krafter borde afvärja. Detta föregifvande var
naturligtvis för tillfället alldeles grundlöst; ty så länge turkiska
kriget pågick, önskade Katharina utan tvifvel att vara i godt
förstånd med Sverige. Men ehuru Sverige sålunda i sjelfva
verket saknade direkt anledning till kriget, så måste man dock
medgifva, att Sverige ur den högre politikens synpunkt hade
rätt att för sin egen säkerhet gripa till vapen. Allt från
freden i Nystad hade Ryssland fordrat åt sig rätt att
garantera Sveriges regeringsform, och ehuru revolutionen af år 1772
hade gjort slut på Rysslands inblandning i Sveriges inre
angelägenheter, så hade kejsarinnan likväl icke helt och hållet
af-stått från sina anspråk, utan tvertom just på de sista tiderna
åter begynt underhandlingar med oppositionspartiet såväl i
Sverige, som i Finland. Dertill kom riksgränsens olämplighet
och Finlands klufna tillstånd, hvilket länge hade varit för
finD ghiz d by Micr o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
