Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med det ryska riket, men anhölls tillika, att kejsarinnan
ynnest-fullt ville återlemna de- landsträckor, som Finland hadc förlorat
genom freden i Åbo. Denna skrift var undertecknad af hela
det närvarande befälet, nämligen general Armfelt, öfverstarne
Hästesko och von Otter, öfverstlöjtnanterna Otto KUngspor och
Peter af Emhjélm, samt majorerna Gustaf von Kotfien och
Karl Henrik Klick (general Armfelts måg). Skrifvelsen
hän-syftade ej oförtäckt på finnarnes sjelfständighetsplaner, hvilka
man ej ansåg lämpligt att ännu offentliggöra. Men den
muntliga utläggningen af saken anförtroddes åt Jägerhorn, som i
skrifvelsen befullmägtigades att närmare öfverenskomma med
den ryska regeringen.
Denna från Liikala gjorda framställning synes varit
någorlunda oväntad i St. Petersburg. Till och med Sprengtporten,
som nog hoppades, att det utbrustna kriget skulle bringa
sjelf-ständighetsplanen till förverkligande, hade uttänkt andra medel
härför och kort förut begifvit sig till Olonets, derifrån han
med en krigshär skulle framtränga genom Karelen och
Savo-laks till Österbotten, under det ryska hufvudarmén i söder,
under grefve Musin-Puschkins befäl, skulle anrycka strandvägen
emot Åbo. Först efter det att Finland ånyo blifvit eröfradt
likasom år 1742, skulle de finska ständerna sammankallas och
sjelfständigheten derpå proklameras. Men skrifvelsen från
Liikala och Jägerhoms ankomst till St. Petersburg väckte hopp
öin en hastigare uppgörelse, och Sprengtporten återkallades
ofördröjligen från Olonets. Under tiden inlemnade Jägerhorn,
som blifvit synnerligen väl emottagen, ett särskildt memorial,
i hvilket sjelfständighetspartiets planer och förhoppningar
oförtäckt framhöllos, och för det nya Finland begärdes åtminstone
de gränser, som freden i Nystad hade faststält. Derefter fick
han audiens hos kejsarinnan, hvilken i allmänna ordalag lofvade
hjelpa finnarne. Likväl visade ej de ryska statsmännen, med
hvilka Jägerhorn fick fortsätta underhandlingen, fullt
tillmötesgående, utan förkastade förslaget om gränsförändringen
och fordrade, att de finska ständerna skulle sammanträda, innan
Ryssland kunde inlåta sig på några närmare öfverenskommelser.
Slutligen afgafs den 20 Augusti kejsarinnans skriftliga svar, i
hvilket Rysslands vänskapliga tänkesätt såväl mot Sverige som
Finland bekräftades, men tillika den fordran framstäldes, att
Finska nationen skulle låta en laglig representation sam-
Digitiz d by Micr so
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
