Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hastfers araelning gifvit sig fången, skulle de finska ständerna
sammankallas till St. Mickel, hvarvid De Geer såsom
landt-marskalk sedan skulle leda förhandlingarna till det eftersträfvade
målet. Men denna plan stötte på mångfaldiga hinder. För
det första voro kejsarinnans stridskrafter i dessa trakter så
svaga, att man ansåg det .vara omöjligt att tänka på en
eröfring. Derjämte kunde ej heller någon fullständig
öfverens-kommelse åstadkommas emellan de ryska statsmännen och de
finska ledarne; de förre tvifiade på sjelfständighetssträfvandenas
verkliga grund och lifskraft; de senare åter fruktade den ryska
politikens svekfullhet, hvaruppå Krims öde var för dem ett
alldeles färskt exempel, och fordrade garantier, hvilka den
andra parten åter ’ ej beviljade. Sålunda voro alla
Sprengt-portens bemedlingar förspild möda. Det största hindret var
likväl, att sjelfständighetsplanen ej på långt när var mogen
bland finnarne sjelfva. Största delen af befolkningen inom de
ofrälse stånden hade visserligen med missnöje sett, att freden
blef bruten, och ehuru Te Deum sjöngs med anledning af
slaget vid Högland, så kunde man likväl icke dölja för
allmänheten, att krigets början var dålig. Men allt efter som
faran tilltog, fingo öfver hufvud den undersåtliga troheten och
pligtkänslan öfvervigten; till och med inom officerskåren funnos
flere, hvilka ståndaktigt vägrade att underskrifva Anjala
för-bundsskriften, och de öfriga samhällsklasserna ogillade för det
mesta hela detta myteri. Hvad slutligen sjelfständighetsplanen
angår, så var denna tanke visserligen icke ny för finnarne.
Alen nu, då dess sättande i verket förestod, framkallade den
tvekan och räddhoga. Sålunda kämpade nu vid höstens an-
komst stridiga känslor i allas sinnen; men inom kort hade
troheten segrat.
På denna utgång inverkade till en del äfven
underrättelserna från Sverige, der konungen under tiden hade kallat
dalkarlarne till vapen och derefter räddat Göteborg från
danskarnes anfall, Äfven hertig Karl, hvilken i början hade
tyckts ingå på de förbundnes fordringar, begynte slutligen föra
befälet med mera kraft. Under loppet af Oktober fördes
regementena från gränsen inåt landet, och den 27 Oktober
aflät hertigen från Lovisa ett cirkulär till samtliga Finlands
landshöfdingar, hvari han befalte dem varna landets innevånare
för falska rykten och hemliga stämplingar. Vid denna tid
Finlands historia. ,33
Digitiz oy Mic c*o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
