Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmark först senare på sommaren skredo till ett önskadt
resultat. Af synnerlig ’ägt var det dock, att landets
försvarsanstalter hade ökats med några nya befästningar; utanför
Hangöudd bygdes på öame fästena Gustafsvärn och Gustaf
Adolfs fäste, och äfven Puumala sund i Savolaks förseddes
med befästningar och kanon båtar.
På denna fot stodo sakerna, då konungen den 3 Juni
1789 lemnade Stockholm. Med skjutshäst red han öfver
Åland och kom den 5 Juni i en liten båt till Åbo, derifrån
han genast fortsatte sin resa till gränsen och tog sitt
hög-qvarter i Borgå. Arméns numerär synes nu hafva utgjort:
vid Kymmene-elf omkring 13,000 man, i Savolaks-brigaden
under öfverste Kurt von StedingJcs befäl 5,000 man och på
finska skärgårdsflottan omkring 5,500 man. Äfven ryssarne
hade under vintern samlat nya stridskrafter och vände nu sitt
första anfall emot Savolaks. Mindre afdelningar sändes emot
Puumala och Sulkava; men hufvudstyrkan, omkring 8,000 man,
ryckte under general Michelson ifrån Willmanstrand emot St.
Mickel, der Savolaks-brigadens magasiner befunno sig. Bland
underbefälet märktes äfven Georg Magnus Sprengtporten, för
tillfället generalmajor i kejsarinnans tjenst, och afsigten var
att nu med vapenmagt bringa till stånd, hvad man hösten
förut’ genom svek hade försökt uträtta. Snart blef det
likväl tydligt, att man hade att vänta ett kraftigt motstånd.
Uti Kyyrö, vid södra gränsen, af Kristina socken, stod den
finska förposten, 430 man stark, hvilken först efter fem
timmars blodig strid tvangs att vika, den 11 Juni. Ett ännu
kraftigare motstånd mötte vid Porrassalmi, en half mil frän
St. Mickel, den 13 Juni. Hit hade Stedingk hunnit samla
700 man af Björneborgs och Savolaks infanteri samt Karelens
och Nylands dragoner, hvarjämte tvenne små kanoner
beher-skade den öfver sundet ledande bron. Ryssarne, hvilka hade
uppfört sina batterier söder om . sundet, slungade en häftig
eld emot finnarnes ställning och gjorde klockan 6 om morgonen
sitt första anfall, men vräktes med bajonetten ned i sundets
böljor. Klockan 11 förmiddagen gjordes ett andra anfall under
Sprengtportens egen ledning, men kastades äfven nu med stor
blodsutgjutelse tillbaka; Sprengtporten sjelf sårades och kunde
endast med möda räddas från slagfältet. Slutligen inträffade
på eftermiddagen Österbottens regemente med flere kanoner till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
