Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnarnes undsättning, hvarefter ryssarne begynte draga sig
tillbaka emot Kristina, sedan de förlorat nära 900 man. Denna
seger, som kan ställas i bredd med forntidens mest lysande
lijeltebragder, gaf ny glans åt den finska tapperheten, men
kunde ej länge förhindra fiendens framträngande. Den 19 Juni
ryckte ryssarne för andra gången emot Porrassalmi, kringgingo
i vester finnarnes ställning och nödgade Stedingk att draga
sig tillbaka genom St. Mickel och Juva till Jorois. I Juva
var han nära att blifva helt och hållet kringränd, emedan en
annan fiendtlig afdelning redan hade framträngt dit ifrån
Nyslott. Hela den förra försvarslmien var nu förlorad; såväl
Sulkava som Puumala råkade i fiendens händer, och ryssarne
posterade sig i Rantasalmi. Återstoden af Savolaks-brigaden,
omkring 3,500 man, samlade sig i Jorois, hvarest Stedingk
bakom Marinkoski fors befästade sin ställning.
För att hejda ryssarnes djerfva framryckande i Savolaks
beslöt konungen nu att föra hären öfver Kymmene-elf och
bakom Michelsons rygg framtränga till Willmanstrand. Den
25 Juni öfvergicks floden vid Wärälä, och tre dagar derefter
slog Gustaf ryssarne på TJtiis malm. Men frukterna af denna
seger gingo helt och hållet förlorade, dä Gustaf härifrån vände
sig söderut emot Fredrikshamn och sedan blef stående vid
Liikala. Den enda nyttan af konungens expedition var den,
att Mickelson i sjelfva verket drog sin hufvudstyrka tillbaka
från mellersta Savolaks, för att kunna försvara Willmanstrand
och Viborg. Då nu den svenske majoren Kaulbars för andra
gången skickades emot Willmanstrand, blef han den 15 Juli
tillbakaslagen vid Kaipiais och trängdes derefter öfver
Kymmene-elf, hvaraf följden blef, att äfven de öfriga afdelningarna
af hären nödgades draga sig tillbaka till Anjala och
Kymmene-gård. Deremot fick Stedingk i Savolaks genom dessa
händelser tillfälle att åter framrycka åt söder. Juva, Sulkava och
slutligen äfven St. Mickel kommo åter i finnarnes händer, och
den 21 Juli gjordes ett större anfall emot ryssarnes
hufvudstyrka, som under generalmajor Schultz’ befäl hade slagit läger
bakom Puikko ström och vid ParkumnäM (i Rantasalmi socken).
Efter en tre timmars strid, hvarvid isynnerhet öfverstlöjtnant
Ehrenroth med sina björneborgare visade en utomordentlig
tapper het, tvangs en afdelning af fienderna att gifva sig
tillfånga, och finnarne framryckte till närheten af Nyslott. Men
- Hg it ii d by ero of O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
