Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej längre vistas ens inom ryska rikets område, alldenstund
kejsarinnan ej for hans skull ville grumla det förnyade
vänskapsförhållandet till Sverige; han var tvungen att uppehålla
sig i utlandet, försedd med underhåll från Ryssland. Hans
följeslagare, Jägerhorn, Klick, Glansenstjerna och andra, hade
redan om hösten 1789 fått sin dom, i kraft hvaraf deras
namn hade blifvit uppspikade på skampåle i Stockholm, Åbo
och Vasa; men emedan de voro jämförelsevis obetydliga
personer, fingo de äfven efter freden vistas i Ryssland. Slutligen
hade den 19 April 1790 krigsrättens dom fallit rörande de
Anjala-förbundets män, livilka höllos i fängelse på Fredrikshof.
Nio af de brottsligaste, bland dem Karl Gustaf Armfelt, Hästesko,
von Otter och Hastfer, dömdes till döden, men endast Hästesko
blef i sjelfva verket afrättad, i Stockholm den 8 September
1790; de öfriga benådades med strängare eller lindrigare
fängelse. Förutom dessa offer för politiska förvillelser må ännu
nämnas en afskedad och i Savolaks bosatt öfverstlöjtnant,
Georg Fredrik Tigerstedt, hvilken om sommaren 1789, då den
ryska hären framryckte till Rantasalmi, hade gifvit sig till
agent för fienden, men i slaget vid Parkunmäki råkat i
fångenskap hos sina landsmän. Han dömdes derefter af Vasa
b ofrätt till döden, den 4 Mars 1790, och halshöggs i
Rantasalmi. Alla de öfriga brottsliga och misstänkte hade sluppit
för i sanning billigt pris; — t. ex. Robert Wilhelm de Geer,
som vid krigets utbrott hade varit vice landshöfding öfver
Kymmenegårds län och utan tvifvel hade tagit del i
sjelfstän-dighetsplanerna, blef allenast afsatt från sitt embete. Men
hurudana planer än på denna tid må hafva grott uti de
enskildes sinnen, så var det ej mera tid att förbreda eller
verkställa dem. Känslan af undersåtlig pligt och trohet hade åter
slagit fasta rötter i det allmänna tänkesättet, och ,det finska
folket syntes vara starkare än någonsin förenadt med Sveriges
rike och dess konung. ■
Men kung Gustaf sjelf hade vid denna tid råkat in i
den europeiska politikens hvirfvel, och hade ej mera tid att
tänka på det afsides belägna Finlands angelägenheter.
Frank-orike hade nämligen redan begynt - undergå de stormiga
m-rhvälfningar, hvilka gjorde slut på monarkien i detta landoch
hotade med ett dylikt öde äfven Europas öfriga troner. De
flyktade franska prinsarne och aristokraterna begärde som
DigitLed (3)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
