Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förneka, att den samma i början visade såväl fasthet, som ock
omsorg om rikets fördelar och dess sjelfständighet.
Men det dröjde ej länge förrän förmyndareregeringens
politik tog en annan riktning, först beträffande de inre
angelägenheterna och sedermera äfven i förhållande till de
främmande magterna. Det raseri, hvari republiken i Frankrike på
denna tid urartade, slog med bestörtning alla regeringar i
Europa, och Reuterholm, som af sina fiender beskyldes för
jakobinism, började till och med sjelf redan frukta de resultat,
till hvilka den moderna friheten hade kommit. Ett mindre
gatutumult i Stockholm i slutet af år 1793 samt några häftiga
uppsatser i tidningarna väckte hos regeringen en tom fruktan,
hvaraf följde förföljelser mot enskilda personer och öfver hufvud
inskränkningar i folkfriheten. Under tiden ingingo Armfelt
och hans hemmavarande vänner, hvilka voro uteslutna från
regeringen och fruktade onda afsigter från
förmyndareregeringens sida emot den unge konungens tron, en farlig
sammansvärjning, för att göra slut på Reuterholms inflytande och
magt. Enligt Armfelts plan borde den unge konungen skiifva
till kejsarinnan af Ryssland ett bref, i hvilket han skulle
uttala sitt förtroende till Armfelt och hans åtgärder; genom
ryska ministerns inflytande skulle hertigens tvingas att aflägsna
Reuterholm; ryska flottan i närheten af Stockholm skulle gitva
mera eftertryck åt dessa fordringar, och i händelse af behof
skulle man till och med kalla dalkarlarne till hjelp. Denna
lättsinniga plan blef likväl snart afslöjad; Armfelts och hans
medförbundnes skriftvexling blef nämligen på svenska
regeringens föranstaltande öppnad och kopierad i Hamburg. I
December 1793 fängslades i Stockholm den förbundne, nämligen
Armfelts älskarinna, hoffröken Rudensköld, sekreteraren
Ehren-ström och flere andra misstänkta, och rättegång väcktes mot dem
vid Svea hofrätt. Eörgäfves försökte man komma åt Armfelt sjelf;
han skyddades af neapolitanska hofvets synnerliga vänskap, och
slutligen flydde han genom Wien till Ryssland. Men hans
hemligaste papper öfverkommos i Neapel och sändes till Stockholm, der
de gåfvo laglig bevisning emot de anklagade. u fängslades äfven
öfverste Johan Fredrik Aminoff\ och alla de anklagade dömdes
enligt lagen till döden eller hårda straff. Dock blef ingen
afrättad; men bestraffningarna erhöllo likväl en högeligen sträng
och hämndlysten form. Fröken Rudensköld fick stå vid
skamD gitizi y Ms s ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
