Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påle och insattes på spinnhuset, Ehrenström benådades med
schavott och fästning, och Aminoff, hvars delaktighet ej kunde
bevisas, dömdes till fängelse. Äfven Armfelts namn: “Gustaf
Maurit/, fäderneslandets förrädare,“ sattes på skampålen. Sjelf
hade han med sin familj lyckligen undkommit till Ryssland,
men fick derstädes-snart erfara, huru mycket han hadc bedragit
sig i afseende å kejsarinnans afsigter. Det aflägsna Kaluga
anvisades nämligen åt honom till uppehållsort, och det enda
förslag, som de ryska statsmännen gjorde beträffande de svenska
förhållandena, gälde förnyandet af 1720 års regeringsform, men
ingalunda konungamagfens förstärkande.
Det är klart, att dessa tilldragelser ingalunda förbättrade
förhållandet emellan Ryssland och Sverige. Tvertom begynte
förmyndareregeringen ånyo underhandlingar med Frankrike,
hvarest Robespierre nyligen hadc blifvit störtad och mildare
tänkesätt småningom begynt göra sig gällande. Sverige
erkände den franska republiken och erhöll fyratio funnor guld.
Vänskapen med Danmark befästades och krigsrustningar mot
Ryssland begynte redan vidtagas. Om våren 1796 syntes kriget
oundvikligt. Kejsarinnan, som just nyligen hade lyckligt
verkstält Polens slutliga delning och för öfrigt var högeligen
förbittrad öfver, att man hade förlofvat den unge konungen med
en meeklenburgisk prinsessa, och att Sverige helt och hållet
undandrog sig hennes inflytande, uppstälde såsom första vilkoret
för en förlikning, att Reuterholm skulle aflägsnas från
regeringen. Detta medel hjelpte, och då den unge konungens
egen motvilja äfven eljes gjorde slut på det påtänkta
äktenskapet och Sveriges ställning till Frankrike åter hade blifvit
mindre vänlig, beslöt man att så vidt möjligt aflägsna den
gamla Katharinas vrede. Kejsarinnan inbjöd den unge konungen
och hans förmyndare till St. Petersburg, och i Augusti 1796
begåfvo sig båda (under namn af “grefvarne af Haga och
Vasa“) med ett lysande följe genom Åbo och Viborg till
kejsarrikets hufvudhtad, der de dröjde i fem veckor. Gustaf
Adolf visade i början all beredvillighet för ett af kejsarinnan
föreslaget äktenskap med storfurstinnan Alexandra och vid
hofvet hade man redan förberedt en stor förlofningsfest till
den 22 September. Men då den unge konungen orubbligt
vägrade att tillförsäkra sin gemål offentlig utöfning af den
grekiska religionen, så förföll hela öfverenskommelsen. Konungen
Finlandit historia. ^.. , ■ 34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
