Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Europas förhållanden, och hvarje stat nödgades på ett eller
annat sätt inrätta sin ställning efter denna nya företeelse.
Gustaf IV Adolf, hvilken hade de öfverdrifnaste föreställningar
om den ärfda konungamagtens helighet och äfven af detta
skäl afskydde den franska revolutionen, hade ännu dertill fått
i sitt hufvud, att han skulle följa Karl XH:s handlingssätt,
och ville efter denna sin förebilds exempel vara rättvisans
skipare i verldens förvecklingar och tumult. Men den svenska
konungens oförstånd och bristande förmåga bragte förakt öfver
honom sjelf och förderf öfver hans rike, samt afgjorde äfven
Finlands slutliga öde. Likasom Karl XII först hade bragt
seklernas band emellan Finland och Sverige att lossna, så
skulle nu hans svaga skuggbild helt och hållet afslita dem.
De åtta första åren af Gustaf Adolfs egen regering
för-flöto likväl någorlunda i lugn, fastän den politiska ställningen
ofta syntes osäker och hotande. Med Ryssland förblef
förhållandet i början någorlunda vänskapligt, ehuru det påtänkta
äktenskapet med storfurstinnan nu helt och hållet uppslogs.
I dess ställe förmälde sig Gustaf Adolf år 1797 med
prinsessan Fredrika af Baden, hvars äldre syster, Elisabeth, var
förmäld med tronföljaren Alexander i Ryssland. Fömtom denna
sålunda uppkomna slägtskap, funnos äfven andra omständigheter,
hvilka på denna tid närmade de bägge regenthusen till
hvarandra. Den gamla kejsarinnan Katharina II hadc dött den
17 Xovember 179G, och på tronen hade uppstigit hennes son
Paul I, som till sin karaktär och sina böjelser i många
af-seenden liknade den svenske konungen. En mindre
sammandrabbning emellan tullbetjeningen om hösten 1797 hadc väl
framkallat en plötslig hotelse från Rysslands sida; men denna
sak blef snart bilagd. Året derpå försökte kejsaren indraga
Sverige i det krigsförbund, hvilket då under Englands
ledning ingicks emot Frankrike; men den våldsamhet, hvarmed
England på denna tid behandlat svenska handelsfartyg, afhöll
konungen från att förena sig i detta företag. Snart ändrade
likväl äfven Rysslands politik riktning. Den ryska arméns
tillfångatagande i Holland och Englands visade vinningslystnad
förbittrade Paul så, att äfven han öfvergaf sin förra plan och
beslöt att ånyo upplifva den beväpnade neutraliteten på
samma fot som 20 år tidigare. Detta förslag behagade
högeligen den svenske konungen; sent om hösten 1800 reste han
Digitfeed 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
