Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade sålunda varat i två månader. Vid Abborfors lät konungen
måla hela bron öfver den vcstra grenen med de svenska färgerna,
ehuru Ryssland hittills hade innehaft ena hälften af den samma.
Saken väckte mycken förbittring i St. Petersburg, och denna
förbittring ökades än mer, då i slutet af samma år konungen
fick sin andra son, Karl Gustaf\ och åt honom gafs titeln af
uFinlands storfurste“, ehuru efter Karl XII ingen svensk konung
liade begagnat den samma. Till följd af dessa och andra
obetydliga orsaker började Ryssland tidigt år 1803 göra
väldiga krigsrustningar, emot hvilka äfven i Finland
försvarsanstalter vidtogos. Men äfven denna gång kom en förlikning
åter till stånd, och snart derefter inträffade den olyckliga
förändringen i Gustaf Adolfs sinne, då Napoleons störtande
upp-fylde alla hans tankar och bragte honom att glömma såväl
sina grannar som äfven sina egna undersåtar. Men innan vi
fortgå till detta sista drama, nödgas vi kasta en blick på de
inre regeringsåtgärderna.
Redan konungens första regeringstid visade, att det
politiska lifvets friare former voro en skräck för honom. Redan
det väckte en ledsam uppmärksamhet, att den unge konungen
ej vid sitt tillträde till regeringen enligt gammal sed sammankallat
rikets ständer, och missnöjet tilltog ytterligare, då tryckfriheten dag
från dag inskränktes. Visserligen vunno konungens sparsamhet,
ordningssinne och rättskänsla ett tacksamt erkännande; men
flere olyckliga tilldragelser förminskade det goda intrycket af
dessa konungens förtjenster. Hårda miss växt år gjorde
jordbrukarens ställning högst beklagansvärd, och engelsmännens
kaperier till sjös förstörde rikets handel. Det hjelpte ej stort
att man försökte genom nya förordningar hämma öfverflödet,
att t. ex. kaffet, som först blifvit frigifvet, åter förbjöds, och
att husbehofsbränningen, livaraf arrendet år 1797 hade blifvit
bortgifvet för tio år, sedan upphäfdes. Den ekonomiska krisen
tilltog ändock i en betänklig grad, hvartill isynnerhet bidrog
Riksgäldskontorets trångmål och riksgäldssedlarnes af denna
orsak allt mera sjunitande värde. Dessa omständigheter
nödgade slutligen konungen att sammankalla ständerna om våren
1800; men riksdagen förlädes till Norrköping, der man trodde
de frisinnade stämplingarna hafva mindre kraft att verka, än
i Stockholm. Följden blef i sjelfva verket, att adeln öfver
liufvud ganska fåtaligt infann sig; flere uteblefvo äfven af den
0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
