Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finska hären följde efter i lians spår till Kalajoki och Himanko,
der man dock nödgades dröja för vårflödet. Men på den till
Savolaks ledande vägen upphörde likväl icke krigsoperationerna.
Åt detta håll hade nu en ny afdelning blifvit sänd, omkring
1,500 man, till hvars befälhafvare utsågs öfverste Sandels.
Den 2 Maj visade sig Sandels oförmodadt i Pulkkilahvarest
500 ryssar under öfverste Obuchow voro posterade.
Öfverst-löjtnant Fahlander skickades att kringgå fiendernas position,
och hela den fiendtliga styrkan togs efter ett hjeltemodigt
motstånd till fånga. Nu var vägen öppen ända till Kuopio;
uti Idensalmi grep befolkningen till vapen, och på alla håll
föllo fiendernas magasiner och transporter i händerna på
Sandels ströfkårer. Kapten Malm, som med en liten trupp sändes
i förväg, intog redan den 12 Maj Kuopio stad, och åtta dagar
senare hade Sandels’ hela afdelning under det värsta menföret
äfven inträffat der. Och då ryssarnes stridskrafter på detta
håll voro mycket svaga, framträngde man nu utan afbrott —
ända till Warkaus, Jorois och Juva. Under loppet af en
månad hade Sandels ryckt 50 mil framåt, tillfångatagit eller
nedgjort öfver ett tusen man och bemägtigat sig ofantliga
förråd af proviant.
Men under tiden hade ryssarne i söder vunnit en stor
fördel, som fullständigt godtgjorde alla nederlag i norden.
Stödjepelaren för Finlands försvar var Sveaborg, som med
vårens ankomst skulle kunna emottaga hjelpsändningar ifrån
Sverige och hvarje stund göra eröfringen osäker. Kyssarne
insågo ganska väl betydelsen af denna plats och försökte
der-för påskynda dess fall. Men emot Ehrensvärds granitmurar
skulle hvarje stormningsförsök varit fruktlöst; fördenskull
nödgades man gripa till andra medel, och innan kort synes van
Suchtelen bland fästningens egna försvarare funnit medhjelpare,
hvilka dels af missnöje med det svenska väldet, dels af eländig
fruktan eller för penningar befordrade hans planer. Amiral
Cronstedt, som flere gånger sammanträffade med den ryske
generalen på holmen Lonnan, lät inbilla sig, att
belägrings-hären var tallös, att finska hären var tillfångatagen, att en
revolution försiggått i Sverige och att fransmännen landstigit
i Skåne. Fruktan för en blodig stormning samt den
mångenstädes öfverhand tagande föreställningen, att hvarje
ansträngning var förgäfves, emedan Sverige i alla fall icke i längden
Finlands historia. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
