- Project Runeberg -  Finlands historia från den äldsta tiden intill våra dagar /
546

(1874) [MARC] Author: Sakari Yrjö-Koskinen Translator: Rafael Hertzberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle kunna bibehålla Finland, synes helt och hållet hafva
tillintetgjort mannens tillförsigt. Till och med i krigsrådet,
dit alla högre officerare hörde, gjorde sig den åsigt nästan
enhälligt gällande, att de af ryssarne erbjudna
kapitulations-vilkoren borde emottagas. Bland de ifrigaste åt detta håll
var öfverste Fredrik Adolf Jägerliorn, broder till den
Jäger-horn, hvilken tjugu, år tidigare hade rest till St. Petersburg
såsom ombud för de finska sjelfständighetsplanerna. Att
der-jämte äfven penningar användes för att nedtysta samvetena,
vet man med visshet ur ryska källor; men åt hvilka dessa
medel fördelades, har ej kunnat utrönas. Endast det är
uppenbart, att amiral Cronstedt skamligt bröt emot sin pligt
som krigare, då han den 6 April på Lonnan ingick följande
fördrag: vapenhvila skulle hållas till den 3 Maj; om ej innan
denna ^dag middagstiden minst 5 svenska linieskepp skulle
inlöpa i Sveaborgs hamn, skulle fästningen öfverlemnas åt
ryssarne. Det är att märka, att Sveaborgs hamn ganska sällan
gått upp så tidigt på våren och att just detta år vintern varit
utomordentligt sträng. Sålunda var det ej ens det minsta
troligt, att den såsom vilkor uppstälda hjelpen skulle komma
att hindra fästningens öfverlemnande; det anmärktes till och
med i sjelfva det skriftliga fördraget såsom möjligt, att isen
då ännu skulle vara’så stark, att den kunde bära den
aftå-gande besättningen. Men till råga på allt öfverlemnades genast
de trenne nordligaste befästningarna, • Långörn, Vester-Svartö
och lilla Öster-Svartö, i ryssarnes våld; de två sistnämnda
skulle med godo återlemnas, i fall hjelpen hann komma, men
den första skulle fienderna äfven i denna händelse få behålla.
Om denna öfverenskommelse sändes med trenne kurirer bud
till Stockholm; men dessa uppehöllos så länge på vägen, att
de hunno fram först samma dag, då det slutliga öfverlemnandet
skulle försiggå. Hos fästningens besättning framkallade
kapitulationen en allmän förbittring, och man rådslog om att
tillfångataga befälet och fortsätta med försvaret; men af brist på
en lämplig ledare blef härutaf intet. De sista dagarne var
befälet likväl tvunget att låta häkta de motsträfvigaste.
Slutligen hade den olyckliga timmen slagit. Den 4, 5 och 6 Maj
fördes besättningen småningom bort öfver isen, och den 8
hissades den ryska fanan på “Sveas borg11. Tillika med
fästningen fingo ryssarne 2,000 katfoner, 110 krigsfartyg, 8,680

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyfihist/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free