Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mildhet och storsinthet vid beskyddandet af de enskildes lif
och egendom, beklagade han likväl de hårda tiderna, hvilka
hade ryckt undersåtarne undan deras rätta öfverhets styrelse,
och uttalade sin förhoppning, att Sveriges konung ännu med
fasthet skulle förstå att “åter upprätta sitt Finlands belägenhet“.
“Låt vara“, lydde den sjuttioårige vetenskapsmannens manliga
ord, “att krigslyckan velat, att kropparne skulle falla i
fiendens våld och tvingas att gå dit dennes väpnade ordres släpa
dem; själarne fortfara dock att vara med omutlig tro och
orubblig lydnad sin laglige konung undergifne; ty så länge
ännu stridens utgång är oviss och till dess ett fördrag
mellan-kommer, hvarigenom regenten sjelf afsäger sig sin rätt, beror
det ej på undersåtens godtfinnande att afskudda sig sina pligter
som sådan, om han ej vill befläcka sig med förräderiets
äre-lösa brott. “ Sådana ord och sådana handlingar representerade
det finska folkets högsta rättsmedvetande och vitnade om dess
oförderfvade pligtkänsla. Att Rysslands kejsare å sin sida
nogsamt visste att uppskatta detta finnarnes handlingssätt, få
vi längre fram se bekräftad! af händelsernas gång.
På krigsskådeplatsen hade nu vid sommams ankomst de
strider begynt, hvilka slutligen skulle afgöra Finlands öde.
Sandels’ framryckande i Savolaks hade väckt oro i St.
Petersburg, hvarifrån till följd deraf ansenliga förstärkningar blifvit
afsända under befäl af Barclay de Tolly. Sandels, som genast
insåg omöjligheten af att försvara sin vidsträckta position emot
denna öfvermagt, befäste under tiden åt sig en fast ställning
bakom Toivuin sund (norr om Kuopio) och lät hela sin styrka,
omkring 2,300 man, ständigt kämpande draga sig tillbaka dit.
Detta skedde i medlet af Juni. Så snart Barclay på detta
sätt fått Kuopio i sitt våld, lemnade han der generalmajor
Rahmanow med 3,000 man och vände sig med sin öfriga
här åt vester, för att genom Saarijärvi kunna komma
Rajewski till hjelp. Han hade likväl ännu ej hunnit långt,
förrän den ihärdighet, hvarmed Sandels oroade ryssarnes
ställning i Kuopio och förstörde deras transporter (Duneker
uppbrände i Paukarlaks 200 vagnslaster), tvang honom att
återvända till Rahmanows undsättning. På detta sätt lemnades
Rajewski ensam emot finska hufvudarmén, hvilken nu ändtligen
hade begynt småningom framrycka. Då öfverstelöjtnant von
Fieandt i början af Juni hade uppbränt ryssarnes proviant-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
