Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Finlands nyaste tid, från år 1809. Finland såsom stat i förening med Ryssland - 1. Grundläggandet af Finlands statsskick, 1809—1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom Hans Maj:ts särskilda nåd fingo ständerna för denna
gång rätt att genom val föreslå de första ledamöterna i den
nya öfverstyrelsen. Valet, som skedde den 15 och 16 Juli,
var så enstämmigt emellan de olika stånden, att de alla i de
flesta fall förenade sig om samma personer. Alla de valde
fingo sedan, då kejsaren en månad senare tillsatte den nya
öfverstyrelsen, plats vid den samma, antingen som ledamöter eller
tjenstemän. De män, hvilka sålunda genom sina landsmäns
förtroende fingo det ärofulla uppdraget att inträda vid Finlands
första styrelseverk, voro följande. Vid Justitie-Departementet:
presidenten vid Åbo hofrätt, Tandefelt (f 1822), hofrättsrådet
Gyldenstolpe (från Åbo), lagman Adolf Fredrik von
Wille-brandt, hofrättsråden Wdtterian (från Åbo) och Carp (från
Wasa), lagman Krogius (sedan adlad “Edelheim“; vald endast
af bondeståndet) och domaren Henrik Ervast (egentligen vald
till ekonomie-departeinentet); Ekonomie-Departementet:
landt-marskalken Be Geer (f 1820), landshöfding von TroH,
expeditionssekreteraren Rotkirch, major Mannerheim (till år 1826;
f 1837), kammarrådet Henrik Kristian Nordensvan,
kammarrådet Erik Tulindberg och handlanden från Kaskö Peter Johan
Bladh (som likväl icke emottog detta uppdrag). Professor
Calonius, som enhälligt blifvit vald till Justitie-Departementet,
blef landets förste prokurator. Friherre Axel Gustaf Méllin
och lagman Orraeus, hvilka båda hade varit sekreterare vid
landtdagen och båda erhållit alla ståndens röster till
öfverstyrelsen, utsågos till föredragare, den förre allmän, den senare
för Justitie-Departementet.
Filjes finna vi af denna förteckning öfver ledamöterna,
att vid den slutliga organisationen antalet ledamöter vid hvarje
departement blef sju, och att det faststälda förhållandet mellan
antalet adliga och ofrälse icke strängt iakttogs. Öfver hufvud
är det ej alltid lätt att afgöra, hvilka af ärendena vid Borgå
landtdag uppfattades såsom ständernas beslut, hvilka åter voro
endast till regenten framstälda önskningsmål och petitioner.
Den svenska regeringsformen, som nu blef Finlands
“konstitution14, var rörande de båda statsmagternas inbördes förhållande
ofta nog obestämd, och de vidlyftiga ärenden, hvilka
innefattades i de nådiga propositionerna, tilläto ej en noggrann
åt-skilnad emellan beslut och petition. Men denna omständighet
åstadkom likväl icke för denna gång någon nämnvärd olägenhet,
©
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
