Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Finlands nyaste tid, från år 1809. Finland såsom stat i förening med Ryssland - 1. Grundläggandet af Finlands statsskick, 1809—1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först 1821 återfick han sin förra verkningskrets som ordnare
af det ryska lagverket och dog allmänt aktad 1839. Till
kansler efter honom hade Åbo universitet 1812 enhälligt valt
Gustaf Mauritz Armfelt. Sjclfva krigshändelserna höllo sig
fjcrran från Finlands gränser, och endast de af regeringen
meddelade underrättelserna från kriget påminte om, att verldens
öde höll på att afgöras. I början af September 1812 erhöll
generalguvernören, grefve Steinheil, befallning att föra de i
landet befintliga trupperna öfver hafvet till Reval och derifrån
till Kurland. Under hans frånvaro (till April 1813) förestod
grefve Armfelt generalguvernörsembetet i de civila ärendena.
Under tiden uppstäldes en värfvad finsk trupp, hvartill orsaken
var följande. Då allmänheten i Ryssland denna tid entusiastiskt
offrade sin egendom till fäderneslaneets försvar, hade man äfven
i Finland öppnat frivilliga insamlingar. Kejsaren gaf nu nådigt
bifall, att en inhemsk trupp skulle få uppsättas för dessa medel,
och en nådig skrifvelse af den 6 September bestämde, att trenne
regementen jägare, tillsammans 3,600 man, skulle uppställas,
hvilka likväl ej skulle föras i krig utom i den händelse, att
sjelfva Finland eller kejsardömets vid Östersjön belagna
kustländer skulle råka ut för ett fiendtligt anfall. På detta sätt
åstadkoms den första inhemska armé sedan föreningen med
Ryssland, hvilken armé vanligen är känd under namnet
“Peruna-jääkärit“ (potatisjägarne). — Men krigets böljor drogo sig redan
allt längre och längre bort, genom Tyskland till Frankrikes egen
jord, och det stormiga tidehvarf, som medfört den betydelsefulla
förändringen i Finlands öde, nalkades nu sitt slut. Ändtligen
blef Napoleon besegrad, Sverige erhöll Norge, och i Wien
sammanträdde Europas mägtige för att grundlägga en evig
fred. Ett nytt, fredligare tidskifte grydde för Europa.
Då var redan förändringen i Finlands politiska ställning
fullständigt slutförd.
För att i korthet återhemta betydelsen af de vigtiga
tilldragelser, hvilka hade fört till detta mål, låna vi här
Alexander I:s ord i ett manifest till Finlands inbyggare af år
1810. Han yttrar: “Ifrån det ögonblick, då Försynen i vår
hand anförtrodde Finlands öde, hafva vi föresatt oss att styra
detta land såsom en fri nation, åtnjutande de rättigheter dess
konstitution tillförsäkra det. Alla förordnanden, hvilka vi låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
