Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Finlands nyaste tid, från år 1809. Finland såsom stat i förening med Ryssland - 2. En blick på förhållandena i Finland efter 1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trodde sig kunna upprätta en inskränkt monarki eller något
slags republik i Ryssland. Sammansvärjningen var delad i
tvenne grenar: det södra förbundet, hvars ledande ande var
Paul Pestel, hade utbredt sig i den armé, som var stationerad
i Podolien och Kiew; det norra förbundets härd var St.
Petersburg, och dess hufvudmän voro furst Sergcj Trubetskoj, en
Konrad Rylejeff m. fl. Det södra förbundets planer upptäcktes
dock strax efter kejsarens död, och Pestel jämte några andra
häktades. I St. Petersburg deremot beslöto de sammansvurna
att använda Konstantins förnyade afsägelse för sina ändamål.
Om morgonen den 26 Decembur, då regementena i sina kaserner
skulle svära trohetseden åt Nikolai, tägade flere trupper i fulla
vapen och med sina fanor till Isakstorget och uppstälde sig
utanför Senatshuset, höjande entusiastiska lefverop för Konstantin.
Guvernören öfver St. Petersburg, Miloradovitsch, som ville tala
till dem, dödades af ett pistolskott, och biskoparne, som sändes
för att lugna dem, nödgades återvända med oförrättadt ärende.
Slutligen lät kejsaren, som med utomordentligt mod hade bjudit
faran trots, men så länge som möjligt ville skona de
vilse-förda, vid skymningens inbrott artilleriet rensopa platsen.
Något hundratal dödades, och ännu flere grepos under flykten.
Hufvudanförarne hade i farans stund dragit sig undan, men
blefvo snart gripna. Sålunda slutade upproret i St.
Petersburg, vanligen kändt under namnet “Dekabristernas“
(Decembermännens) uppror. I trakten af Kiew ‘försökte öfverstlöjtnant
Sergej Murawieff-Apostol, hvilken likasom Pestel var bestämd
att häktas, att egga sina trupper till uppror. Företaget, som
varade i sex dagar (10—15 Januari 1826), fick ett lika
olyckligt slut, som upproret i St. Petersburg. Derefter följde de
upproriskes ransakning och dom. De brottsligare dömdes att
hänga; de voro fem: Pestel, Murawieff, Rylejeff, en Bestu-
scheflf och KahofFski, den sistnämnde Miloradovitschs mördare.
Dessa förvecklingar stodo helt och hållet utanför Finland,
men inverkade kanhända på karaktären af den nya regeringen
och sålunda medelbart äfven på förhållandena i Finland.
Kej-sar Nikolai I (1825—1855) var en kraftig herskarande, en sträng
rättvisans skipare, men alltför litet böjd for de frisinnade
idéerna. Derför blef ej heller de finska ständernas lagliga
medverkan under hela hans långa regeringstid tagen i anspråk,
ehuru väl å andra sidan denna nationens rättighet vid några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
