Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformförslag av Luther - 4. Den världsliga maktens autonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
82
annat än trons angelägenheter och goda seder,
men överlämna åt de världsliga domarna allt, som
rör penningar och gods, liv och ära. Därför skall
den världsliga makten icke tillåta bannlysning
och annat tvång, så vida det ej gäller tron eller
det sedliga livet. Andlig makt skall råda över
andligt gott, såsom förnuftet bjuder. Men
andligt gott är icke penningar eller lekamliga ting,
utan tro och goda gärningar.
Dock kunde man medgiva, att saker, som angå
förläningar och prebenden, behandlas inför
biskopar, ärkebiskopar och primatspersoner. I fall
det därför läte sig göra att bilägga tvister och
strider, skulle Tysklands primat* hålla ett allmänt
konsistorium1 med auditorer och kanslerer, vilka,
liksom i Rom, hade ledningen av signaturæ gratiæ
1 Tanken på att förskaffa den tyska kyrkan en viss
självständighet gent emot Rom var väckt till liv långt före
Luthers dagar. Man kan spåra den redan på kejsar
Fredrik I:s tid (1152—1190), då en plan var uppe att åtminstone
i någon mån lossa på bandet och införa en mer eller mindre
självständig kyrkoförvaltning för Tyskland genom att göra
en av ärkebiskoparna till huvud för dess nationalkyrka.
Och i början av nyare tiden framställdes liknande förslag
av den förut nämnde Wimpfeling i det betänkande, som
han på order överlämnade till kejsar Maximilian I (1493—
1519) den 1 nov. 1510 — ehur det icke heller nu var fråga
om ett formligt lösslitande av den tyska kyrkan från
påvestolen, utan närmast blott om åstadkommande av ett
verksamt skydd mot de menliga följder, som en överdriven
centralisation av den kyrkliga makten visat sig medföra.
Detta framgår därav, att Maximilian gärna såg en påvlig
legat i spetsen för den tilltänkta kyrkliga organisationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
