- Project Runeberg -  Om kyrkans reformation /
83

(1917) [MARC] Author: Martin Luther Translator: Gustaf Norrman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformförslag av Luther - 4. Den världsliga maktens autonomi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

och iustitiæ.1 Till detta konsistorium skulle så
genom appellation olika rättsfall i de tyska länderna
i laga ordning hänskjutas i och för vederbörlig
behandling. Och dess medlemmar skulle icke,
såsom fallet är i Rom, avlönas med tillfälliga
skänker och gåvor, varigenom de blott vänja sig att
utbjuda rätt och orätt till salu, såsom de nu tvingas
att göra i Rom, därför att påven icke giver dem
någon lön, utan låter dem själva göda sig med
gåvor. Ty i Rom frågar ju ingen efter, vad som är
rätt eller orätt, utan blott efter, vad som inbringar
penningar eller icke. De nämnda
konsistorieledamöterna kunde man i stället avlöna med anna-

Just på denna punkt är det som Luther går längre i
reformkrav än sina föregångare, i det han tydligen icke
vill nöja sig med en påvlig legat såsom primas, utan
tvärtom kräver den tyska kyrkans fulla frigörelse från Rom —
även om han, när det gäller formerna för den nya, högsta
förvaltningen, tillråder att behålla vissa institutioner,
som förefunnos i Rom för löpande ärendens avgörande,
nämligen konsistorium och de båda ämbetsverken
(signatura) för nådeansökningar och rättsfrågor samt deras
bisittare (auditorer och kansler).

I Erlangereditionen står »Adjutoribus» (medhjälpare,
bisittare) i st. f. »auditoribus» = rättslärda.

1 Justitiekollegiet i den påvliga förvaltningen
sönderföll i en hel del avdelningar, av vilka en var signatura
iustitiæ, som hade att behandla frågor rörande appellationer
och annullationsbesvär; en annan signatura gratice, som hade
att behandla sådana nådeansökningar, vilka äro påven
förbehållna. Allt sedan Innocentius VIII bestod signatura
gratiæ såsom en självständig avdelning, skild ifrån
signatura iustitiæ. Jfr sid. 60.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyref17/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free