Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Reformförslag av Luther
- 21. Mot tiggeriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn som helst, det må vara en pilgrim eller
tiggarmunk. Varje stad borde ju dock kunna föda
sina egna, och om den vore för fattig, skulle man
även uppfordra invånarna i de kringliggande
byarna att lämna bidrag därtill. De måste ju eljest
under tiggeriets namn föda så många landstrykare
och uslingar. På så sätt kunde man också få veta,
vilka verkligen vore fattiga eller icke.
Där måste alltså finnas en föreståndare eller
förmyndare (tillsyningsman), som känner till alla
fattiga och anmäler för rådet eller pastorn deras
behov eller ger anvisning, huru saken på bästa sätt
kunde ordnas. Enligt mitt förmenande bedrives
icke på något område så många skurkstreck och
bedrägerier som under tiggeriets täckmantel —
och dock kunde alla dessa utövare lätteligen
fördrivas. Vidare blir ett sådant ohejdat, allmänt
tiggande till stort förfång för menige man. Jag
har beräknat, att var och en av de fem eller sex
tiggarordnarna* kommer mer än sex eller sju gånger
om året till ett ställe. Dessutom de vanliga
tiggarna, sändebuden[1] och pilgrimerna, så att jag
[1] Härmed åsyftas de s. k. stationarii* eller terminanterna
= till klostren hörande allmosesamlare. Varje
tiggarmunk fick blott laborera med sitt bettleri inom ett
bestämt område (= terminus) för att icke göra intrång i
sina yrkesbröders rätt. Om dessa terminanters framfart
berättas utförligt i »Die Beschwerungen des heiligen
römischen Reiches» 1521 — liksom ock i Luthers »Grosser
Sermon vom Wucher» 1520 (Weimarupplagan Bd. 6 sid. 44).
Här må anföras några ord ur den skildring om deras
tillvägagångssätt, som ges i ständernas »klagomål» vid
riksdagen i Nürnberg. »Det finnes ett slags människor, s. k.
stationarier, vilkas geschäft står i samband med
avlatshandeln. De pungslå de enfaldiga bönderna, i det de
genomvandra alla byar, lantgårdar, ställen, alla borgar och
marknadsplatser och beprisa heligheten hos något helgon
— t. ex. Valentin, Hubertus eller Anastasius — samt
framhålla, hur fördelaktigt det är för hushållet, om man år in
och år ut gör sig den ene eller andre bevågen genom en
liten gåva, som man naturligtvis måste lämna till dessa
stationarier. Så anteckna de de enfaldiga under något
helgons namn och utlova, att den, som erlägger till dem
årsavgiften, skall bliva fri från den eller den krämpan.
Detta geschäft har begynt med den helige Antonius, och nu
finns det knappast en sjukdom, för vilken icke
stationarierna ha uppsatt ett särskilt helgon liksom en skylt för
ett värdshus eller en krämarbod. Detta oskick har
inrotat sig så djupt, att de utsuga blodet på de fattiga och
enfaldiga människorna... Genom påven skulle biskoparna
förbjudas att hädanefter låta betala sig något för att ge
tillstånd till ett sådant geschäft, ja, att — så vitt det på
dem beror — över huvud tåla dessa människor».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:46 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kyref17/0136.html
