- Project Runeberg -  Om kyrkans reformation /
17

(1889) [MARC] Author: Martin Luther Translator: Gustaf Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

såsom han säger, Joh. 17: Fader, jag beder för dem
som du har gifvit mig, och icke allena för dem, utan
for alla, som genom deras ord tro på mig. Är det
icke klart nog?

Tänk dock vid dig sjelf! De måste bekänna,
att bland oss fromma kristna finnas, som hafva Kristi
rätta tro, ande, förstånd, ord och mening. Ja,
hvarför skulle man då förkasta deras ord och förstånd
och följa påfven, som icke har tro eller ande? Det
vore ju att förneka bela tron och den kristliga
kyrkan! Item, det är ju icke ensamt påfven som måste
hafva rätt, om den artikeln är rätt: »Jag tror på en
helig, kristlig kyrka»; eller vi måste bedja så: »Jag
tror på påfven i Rom», och sålunda sammanfatta hela
den kristna kyrkan i en menniska, hvilket icke vore
annat än djefvulsk och helvetisk villfarelse.

Dessutom äro vi ju alla prester, såsom ofvan
sagdt är, hafva alla en tro, ett evangelium, enahanda
sakrament; huru skulle vi då ej också hafva makt,
att känna och döma, hvad som vore rätt eller orätt
i tron? Hvad blifver då af S:t Pauli ord 1 Kor. 2: En
andlig menniska dömer all ting och blifver af ingen
dömd, och 2 Kor. 4: Vi hafva samnia trons ande;
huru skulle vi ej då käuna lika väl som en otrogen
påfve, hvad som är för eller emot tron? Af detta
allt och många andra språk böra vi blifva modiga
och fria och icke låta frihetens ande, som Paulus
kallar honom, skrämmas bort af påfvens diktade ord,
utan rätt och slätt i allt hvad de göra eller låta, efter
vårt troende förstånd af skriften döma och tvinga
dem att följa det bättre och icke deras eget förstånd.
Förr i tiden måste ju Abraham höra sin Sara, som
dock var honom vida vida mer underdånig, än vi
någon på jorden: så var äfven Bileams åsna klokare än
profeten sjelf. Har Gud då talat genom en åsna mot

M. Luther, Chn reformationen. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyref89/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free