- Project Runeberg -  Om kyrkans reformation /
33

(1889) [MARC] Author: Martin Luther Translator: Gustaf Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

eller lånar ut dem med sådan förmån, att säljaren
förbehåller sig rätten att, derest innehafvaren dör,
förlä-ningen äter blir fri och hemfaller åt den, som förut
sålt, förlänat eller öfverantvardat densamma.
Derigenom hafva de af prebendena gjort arfvegods, så att
ingen kan komma åt dem mer än den, åt hvilken
säljaren vill aflåta dem eller öfverlemna sin rätt vid sin
död. Derjämte finnas många som öfverlåta en
förläning åt andra endast på papperet, utan att mottaga
ett öre. Det har nu blifvit ett gammalt bruk, att en
öfverlemnar en förläning åt en annan, i det han
förbehåller sig en viss summa i årlig ränta, hvilket förr
ansågs såsom simoni, och mycket annat sådant, som ej
kan uppräkna s, och gå de så mycket skändligare till väga
med prebendena, än hedningarna under korset roed
Kristi kläder.

Men allt, som hittills blifvit sagdt, har blifvit
gammalt och vanligt i Rom; ännu ett har girigheten
uttänkt, det skall, hoppas jag, vara det sista, hvarpå
han går under. Påfven har ett fint knep, som heter
pectoralis reservatio, d. v. s. inre förbehåll, et proprius
motus, och eget godtycke i bruket af sin makt. Det
tillgår så: om någon i Rom får ett län, som åt honom
signeras och ärligen öfverlåtes, och sedan en annan
kommer, som har mynt eller andra förtjenster, hvarom
intet är’ att säga, och begär samma län af påfven, så
gifver han det åt denne och tager det ifrån den andre.
Säger man då, att det är orätt, så måste den
allraheligaste fadren urskulda sig, att han icke så offentligen
må anklagas, för att hafva handlat med våld emot
rätt, och säger, att han i sitt hjerta och sinne
förbehållit samma län åt sig sjelf och sin fulla makt, om
han än hela sitt lif förut aldrig tänkt eller hört något
dylikt, och har sålunda nu funnit en tolkning,
hvarigenom han i egen person kan ljuga och bedraga och

M. Lnther, Om reformationen. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyref89/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free