- Project Runeberg -  Om kyrkans reformation /
39

(1889) [MARC] Author: Martin Luther Translator: Gustaf Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

39

en gåug blifvit kristna, som ielce mer tänka lida Kristi
heliga namns spott och smälek, under hvilket namn
sådant skurkeri och själaförderfvande sker, och som
mer akta Gud och hans ära, än menniskors våld och
makt.

III. För det tredje, att en kejserlig lag måtte
utgå, att ingen biskopskåpa eller bekräftelse på• någon
värdighet vidare får hemtas från Rom, utan att man
upprättar det allraheligaste och berömdaste nicænska
mötesbeslutets ordning, hvari stadgas, att en biskop
skall bekräftas af de andra två närmaste, eller af
ärkebiskopen. Om påfven vill bryta sådana och alla
con-ciliers statuter, hvartill gagnar det då, att man håller
concilier? Eller hvem har gifvit honom makt att så
förakta och sönderrifva concilier? Så mycket mer
afskaffa vi alla biskopar, ärkebiskopar, primater och göra
idel pastorer af dem, att påfven allena må vara öfver
dem, såsom han ju nu är, och icke lemnar biskopar,
ärkebiskopar, primater någon ordentlig makt och
embete, rifver allt åt sig och blott låter dem behålla
namnet och titeln, och det ända derhän, att genom hans
exemption äfven klostren, abboterna och prelaterna
undantagas från prelaternas vanliga makt, och dermed
ingen°ordning blifver i kristenheten. Deraf måste då
följa, livad som följt: efterlåtande af straff och frihet
att göra det ondt är i all verlden, så att jag i sanning
befarar, att man skulle kunna kalla påfven en syndens
menniska. Hvem kau man gifva skuld, att ingen tukt,
intet straff, intet regimente, ingen ordning i kristenheten
är, annat än påfven, som genom sådan förmäten makt
binder händerna på alla prelater, tager risen ifrån .dem
och rikligen gifver eller säljer frihet åt alla undersåtar?

På det att han dock icke må klaga, att han
be-röfvas sin öfverhöghet, borde det förordnas, att, derest
primaterna eller ärkebiskoparne icke vore hugade att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:59:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyref89/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free