Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
ocli påfven! Kristus tvådde sina lärjungars fötter och
torkade dem, och lärjungarne tvådde aldrig hans
fötter. Påfven, såsom högre än Kristus, vänder om detta
och låter det vara en stor nåd att få kyssa hans
fötter, han som dock rätteligen, om någon begärde
det af honom, med all makt borde hindra det, såsom
S:t Paulus och Barnabas, som icke ville låta ära sig
såsom gudar af folket i Lystra, utan sade: Vi äro
menniskor, liksom I. Men våra smickrare hafva bragt
det derhän, att de gjort oss en afgud, så att ingen
så fruktar för Gud, ingen ärar honom med sådana
åtbörder, som påfven. Det kunna de väl lida, men
alldeles icke, om påfvens ståt det minsta inskränkes.
Om de nu vore kristna och hade Guds ära mera kär,
än sin egen, skulle påfven aldrig blifva glad, då han
blef varse, att Guds ära föraktades och hans egen
upphöjdes, skulle ej heller låta någon ära sig, tills
han förmärkte, att Guds ära åter blefve upphöjd och
större, än hans ära.
Af samma stora, förargliga högfärd är äfven det
ett vidrigt stycke, att påfven ej åtnöjer sig med att
kunna rida eller åka, utan, huru stark och frisk ban
än är, låter bära sig af menniskor som en afgud,
med oerhörd prakt. Käre, huru rimmar sig dock en
sådan lucifersliögfärd med Kristo, som gått till fots,
liksom alla apostlar? Hvar har en verldslig konung
funnits, som någonsin farit så verldsligt och präktigt,
som han, hvilken vill vara ett hufvud för alla dem
som böra försmå och undfly verldslig prakt, det vill
säga de kristna? Ej att det skulle röra oss för hans
egen personliga del, utan att vi billigtvis böra frukta
Guds vrede, om vi smickra sådan högfärd och icke
låta märka vår förtrytelse. Det är nog, att påfven
så rasar och galnas; men det är för mycket, att vi
gilla och tillstädja det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
