Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Schück. Svenska Pariserstudier under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA PARIS12RSTUDIER UNDER MEDELTIDEN 69
ling, som meddelar detta, upplyser äfven om, att stiftet nu
sände regelbunden och, som det synes, ej så obetydlig pen-
ninghjälp till Paris; Johannes Hildebrandi kvitterar nämligen
1 2 scuta, som skickats från kyrkoherden i Ladhabro på Gottland
(hvilket, som bekant, hörde till Linköpings stift).
Men redan 1430 var denna korta blomstringstid förbi. Den
siste svenske procuratom, finnen Jacobus Roodh hade kört
efter 1428 lämnat Paris S och huset stod åter öde och öfver-
gif vet - af de svenska studenterna. Till procurator hade Roodh
förordnat en magister Georgius, Ucentiatus in decretis, men
denne, som också bodde i huset, hade olyckligtvis blifvit häk-
tad samt satt nu i biskopens carcer, och i hans ställe reside-
rade en bonde i det gamla Linköpingskollegiet. Nationen
måste då genom sina ämbetsmän låta upprätta ett inventarium
öfver de husgeråd m. m. som funnos där, samt fattade det föga
välbetänkta beslutet att med all makt arbeta därpå, att huset
komme i nationens vård. Huru därmed gick, är ej af proto-
kollen fullt klart, men som det synes fick nationens gamle
bedellus procuratorsfuUmakten öfverflyttad på sig samt hyrde
sedan ut huset ^. Snart blef detta icke längre möjligt, isyn-
nerhet när äfven grannhusen fallit i ruiner och icke längre
stödde det svenska kollegiet. Dess tillstånd var 1436 sådant,
alt det hvilken stund som hälst kunde ramla kull. Nationen
sammanträdde nu för att öfverlägga om saken. Men situatio-
nen var sådan, att endast två utvägsir framstälde sig såsom
tänkbara, antingen att reparera d. v. s. bygga om huset eller
— att rifva det och taga vård om alla inventarierna, till dess
att någon komme från Linköping för att öfvertaga dem. Tan-
ken på en ombyggnad, som icke kunde verkställas för en
lägre kostnad än 200 scuta, måste genast öfvergifvas, och na-
tionen beslöt sig därför enhälligt för den andra utvägen.
Huset refs nu verkligen, och 1437 bestämde sig nationen för
att sälja materialet, på det att det icke skulle stjälas bort från
tomten. Vid ett följande sammanträde opponerade sig väl en
* Auctarium II, 381, 445.
■ Auctarium II, 437, 440 — 441.
’ Auctarium II, 445, 447.
Goo^lt^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
