Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. W. Tottie. En lifsbild från de sista decennierna af vår storhetstid. Ur biskop Svedbergs själfbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EX LIFSBILD FliAN VAR STORHETSTID lOI
underkufvat denne min grymme fiende, att han i denna svaga,
bräckliga och dödliga kroppen intet ju ganska sällan fått öf-
verhand, vetande mig på många år aldrig varit vred på nå-
gon, ja icke hyst någon vrede. Och är jag glad att hafva och
känna en sådan kamp och strid. Hvaraf slutes, att Anden
bor hos mig och är der husbonde och rådande (Gal. 5: 17).
Och tackar jag min Gud, att en sådan frid och rolighet är
i mitt hus, att jag på några år ej har haft ondt ord med
någon» \
Hans hem prisas såsom ett öppet och gästfritt biskops-
hus, där rikt utrymme gafs åt lifvets poesi, där den fräjdade
psalmsångarens poetiska och musikaliska begåfning beredde
gästerna estetisk och intellektuel vederkvickelse, där den origi-
nelle biskopens kvicka infall och egendomliga seder gåf\’o
stämning och lyftning åt sällskapslifvet och där man ingalunda
med den ensidigt asketiska lefnadsriktningen på lagiskt, trång-
bröstadt sätt fördömde oskyldiga nöjen och tidsfördrif, utan
tvärtom med evangelisk frihet betraktade och brukade dem
såsom Guds gåfvor ägnade att stärka kärleksförhållandet till
Gud, i det de innebure en förnyad erfarenhet och bekräftelse
på Guds godhet. »Af ett förnöjsamt och gladt sinne», fekrif-
ver Svedberg, »har jag alltid varit. När något sorgligt och
ängsligt är påkommet, är jag väl blifven något illa till mods.
Men Guds glädjesol har strax drifvit bort sorgmolnet. Så
att jag kan låna orden af den vise mannen och säga: »Jag
var glad i allting, ty visheten gick för mig i allo thy» (Vish.
7: 12, 22). I lag och samkväm har jag varit glad och rolig
och gjort andra glade och rolige med. Det har Guds ande
genom Paulum bjudit, sägande: »Våren alltid glade» (1 Thess.
5: 1 6) 2. — Att undvika för mycket drickande och rus, att ock
det nämna, har jag brukat detta medel. När jag har varit t
det lag, der jag ej har sjelf rådt, utan måst efter verldens vis
dricka, att värden ser gästerna druckna, har jag, så länge mål-
tiden har påstått, druckit tunnt och svagt dricka, föregifvande
det vara min natur, om jag något af maten förtära skulle.
* Lcfvernesbeskr. 815.
- Lefvemcsbeskr. 826 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
