Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Lundström. Bidrag till de kyrkliga böckernas historia under Karl X:s regering - III. Swedbergs år 1695 afgifna försvar för sin psalmbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 68 HERMAN LUNDSTRÖM
förstås, så lärer then wara enlig med Gudz ord. Men at pro-
fessoren skrifwer, thet boktryckaren Meurer åhr 1660 intagit
then ändring, som finnes nu wedertagen i then nyia psalm-
boken är intet så; utan prästerskapet på riksdagen åhr 1643
giorde then ändring, som gillad och wedertagen wardt, som
titeln wisar af Meurers reviderade psalmbok, af trycket vt-
gången åhr 1645. Professorns [förslag till] förändring: ^lås
ther om i Guds helga ord», går näpligen ann. Then stöter
och felar i poesi; ’»ord* och ^porH rima sig ock illa.
I fråga om den redan i annat sammanhang anförda strofen ur
ps. 136, v. 2 hade Jemfeld föreslagit, att man skulle utbyta orden:
»påtog mans hamn» mot »påtog mandom». Swedberg in-
vände: »Men at prof essoren wil hafwa i stället påtog mandom
och wardt en trä I går intet an; ty jag säger: mandom, och
intet mandom. Här äro jambiske werser, ther prima syllaba
är depressa eller brevis och secunda elevata, hwilket intet ob-
serveras af professorn och bör dock i acht tagas. Skal något
förändras och å nyo förbättras, så måste intet fehl begås in
poesi. Wil man något ändrat, ehuruwel jag ser ingen nöd-
wändighet, så skulle thet så ändras: Tog 7nandom på och
ivärdt en träl. Här är både theologia och poesis richtig.»
Uttrycket i ps. 230 v. 2: »0// mankiön här förderfivai
war^ önskade Jernfeld ändradt så, att »menniskiokiön» utan
af seende på meterns kraf insattes i st. f. »mankiön,» >> emedan
qwinnokiönet bör ock här förstås.» Swedberg svarar bl. a.:
»Thet, professorn wil hafwa om ändrat, låter fahrligen illa.
Menniskiokiön. Ingen talar så, vtan menniskiokiön. Och borde
professorn se, vtaf hwad art wersen är. Här äro jambiske
wersar, ther prima syllaba är brevis och secunda longa eller
elevata. Så bör thet ändras, om thet ändteligen ändras skal:
Ält menniskiokiön förderfwädt wär.
Så löper wersen rätt. Här är theologia och poesis richtig.^
Ett genomgående drag i det Swedbergska försvaret är,
såsom vi sett, hänvisningen till bibelordet. Själf gifver han
på ett ställe i sin svarsskrift denna grundsats för sin apologi
följande frimodiga uttryck:
» Talar och siiinger jag med Christo och konung David,
så ha/ver pro/essoren Jer nf elds åtalart intet rinn.y>
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
