Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Aurelius. Adalbert, ärkebiskop af Hamburg-Bremen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARKEBISKOP ADALBERT 2 ig
som en tiggare vid Henriks dörr. Hans bön biet hörd och
han fick bland andra förläningar abbotstiften Corbei och Lorsch,
men i hans inre gnagde sig en bitter grämelse, en känsla af
förödmjukelse fast. Han, som tjänat riket för intet, som haft
mera kostnader för dess intressen än lön, han måste nu bli
deras medbrottsling, h vilka han så ofta tadlat för penninge-
begär och lumpen egennytta. Det dröjde ej heller länge,
förrän furstar, som eljes med lätt samvete roffat åt sig rika
byten, reste sig som Corbeis och Lorschs hycklande försva-
rare och hindrade Adalbert att sätta sig i besittning af den
honom skänkta egendomen. Fåfängt var nu allt motvärn.
Handlingens stund var redan kommen för de mot Adalbert
sammansvurne furstame. Drifven till det yttersta, kastade sig
Adalbert djärft mot stormen. Den urladdade sig snart med
hänsynslös häftighet.
Furstarne församlade sig i Tribur t 066 i januaii. Adal-
bert trädde beslutsam i deras krets. För Henrik framlägga
de nu alternativet: offra Adalbert eller kronan! Henrik begär
betänketid. Med Adalbert öfverlägger han under natten om
flykt med riksinsignierna och skatten. Planen förrådes, vak-
ter ställas ut att hindra deras flykt. Andra dagen utsattes
Adalbert för en så skymflig behandling af furstarne, att Hen-
rik själf måste gripa in och skydda honom mot våld. Hans
hand — säger Adam — var mot alla och allas hand mot
honom.
Allt är slut Adalbert återvänder bevakad till sitt stift,
med hvilka känslor! Bakom sig lämnade han ära och makt,
framför honom låg en förnedringens tid, där själfförvållad skuld
blott än mer förmörkade det dystra öde, som väntade honom.
En olycka kommer sällan ensam. Öfverallt fick Adal-
bert nu röna motgångar. 1066 blef ett verkligt olycksår.
Korset, som ändtligen rests i wendernas land, bröts ned och
en hednisk reaktion vällde fram som en allt uppslukande våg.
(rottschalk föll offer för raseriet. Präster mördades i massa.
Biskop Johannes i Mecklenburg lemlästades, hufvudet stacks
på ett spjut som segertecken och han offrades åt wendernas
gud Radegast. Det var en fruktansvärd tid. Slaverna öde-
lade med eld och svärd hela Hamburgs provins. Det kräfdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
