Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Aurelius. Adalbert, ärkebiskop af Hamburg-Bremen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2 20 ERIK AURELIUS
långa tider för att godtgöra, hvad under ett enda år gått för-
loradt för kristen mission och kultur.
Men sorgebudskap kommo ock från Norden. Svenske
konungen Stenkil dog och därmed föll ett viktigt stöd för
kyrkan. Nu utbröt vilda tronstrider, kännetecknade ej blott
af släkters inbördes brottning om makten, utan ock af skarpt
utpräglade motsatser mellan uppsvear och göter som målsmän
för hedendom och kristen kultur. Under vapenbraket och
striderna led missionen helt naturligt betydligt afbräck och för
biskoparne blef det svårt att bibehålla sin ställning. Adal-
ward den yngre, invigd af Adalbert till biskop för Birka,
måste från Sigtuna, där han förnämligast verkat, draga sig
undan till Skara, där hans namne biskop Adalward d. ä. ny-
ligen aflidit. At Adalbert kallad därifrån till Bremen, träffa-
des äfven han snart af döden. Bådas efterträdare, Acelin och
Tadik, hvilka af ärkebiskopen invigts, den ene till Skara, den
andre till Sigtuna, stannade lugnt hemma och besökte aldrig
de dem tilldelade verksamhetsområdena. »Extra vineam ocioci
remanserunt, sua quaerentes, non quae lesu Christi». I Sverige
var nu den ende, som tog vård om kyrkans intressen, biskop
Egino i Dalby. Under den förlamning och afmattning, som
de oroliga tiderna medförde, gick nära nog allt, hvad som
under Adalberts ledning vunnits i Sverige, förloradt.
De ungefär samtidigt inträffade händelserna i wendemas
land och Sverige måste kännas som hårda slag för den man,
som vid framgångarne i dessa länder knutit än större förhopp-
ningar och som räknat på att i det vunna få en fast basis för
fortsatt vidgad missionsverksamhet. Och nu träffade honom
dessa slag, då han redan var en politiskt död man utan ett
grand af sitt forna, mäktiga inflytande. I känslan häraf måste
det gräma honom att, utan att kunna gripa in för att bota
refvorna och bygga nytt det grusade, se ej blott kristendomen
trampas under fötterna och dess begynnande verk förstöras,
utan ock underpanten på Hamburgs makt, den kyrkliga or-
ganisationen, som likt ett nät skulle omspänna hans ärke-
biskopsdöme, maska för maska rifvas sönder.
Han var, sade vi, en politiskt död man. Vid den glada
underrättelsen om, hvad som tilldragit sig i Tribur, samlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
