Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Fryxell, K. A. Om svenska biskopsval under medeltiden. Anm. af N. Edén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 33 1
vaerae. Pa skal konongaer hanum staf i hand saeliae ok
gulfingrini. Sit)an skal han i kirkiu lel)ae ok i biskups-
stol saettiae. Pa aer fulkomen til valds utaen vigsl.
Förf. söker göra det mesta möjliga af dessa begränsade
underrättelser genom att systematiskt betrakta dem från olika
S3’npunkter: först befogenheten att utse biskop, med sålrskil-
jande af prästerskapets deltagande i valet, folkets deltagande
och konungens inflytande, vidare valsättet och slutligen stad-
fästelse och invigning. Ej mindre än ett fyrtiotal sidor är an-
slaget härtill. Till en sådan utförlighet förslår dock icke det
faktiska stoiFet; en ej ringa del af sidantalet är uppfylld ge-
nom upprepningar och omskrifhingar.
Författaren utgår från den förutsättningen, att stadgan-
det i Västgötalagen är att betrakta som gällande lag vid den
tidpunkt, från h vilken lagen i sin föreliggande »redaktion»
härleder sig (början af 1200-talet), och att det haft sin mot-
svarighet »i rättsuppfattning eller skrifven lag» äfven utom
Västgötalagens område, m. a. o. uttrycker den folkliga rättens
allmänna ståndpunkt vid denna tid. Enligt denna då gällande
svenska rätt skulle således folket, alla landas, välja biskop och
klerus icke därvid hafva något särskildt inflytande. I ett par
påfvebref från slutet af i loo-talet heter det visserligen, att
»clerus et populus» valt biskop, men sammanställas dessa med
Västgötalagen, så bör uttrycket icke anses innebära någon
särskild rätt tör klerus, utan de andliga hafva endast deltagit
såsoni medlemmar af det borgerliga samhället, »alla landee».
Däremot fastslår ett påfvebref af 1220 kapitlens valrätt såsom
kyrklig princip, och trettio år senare, 1250 stadfäster påfven
Wilhelms af Sabina statut om kanoniska biskopsval samt un-
derkänner på det bestämdaste hvarje inflytande vare sig af
folket eller af konungen. Dessa årtionden beteckna sålunda
kapitelvalens framträngande till seger. Redan 1207 nämner
ett påfvebref, att i Upsala en person blifvit »kallad», vocatus
(termen användes i st. f. electus om den, som ej uppfyllde den
kanoniska lagens kvalifikationer för episkopat, i detta fall äkta
börd) »cleri eleccione, regis consensu et populi petitione». Här
säges klerus hafva förrättat själfva valet, folket endast hafva
framställt en önskan. Det är redan detta en första framgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
