Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - C. Annerstedt. Ett akademiskt gräl på 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETT AKADEMISKT GRÄL PÅ 1 60O-TALET 3 I
Att han ej här skulle mötas af vänliga känslor var
naturligt, ärkebiskop Kenicius var Lenaei svärfar och hade
önskat se honom på Wallii plats. Och den teologiska fakul-
teten, i hvilken snart en af hans värsta antagonister, Jonas
Magni, och en annan af ärkebiskopens magar, Olaus Laure-
lius togo inträde, sammanslöt sig emot inkräktaren. För den
hetsiga fäjd som inom och utom denna fördes bar dock Wal-
lius oftast nästan uteslutande skulden genom det hänsynslösa
och utmancmde sätt, hvarpä han ständigt uppträdde. Stödd
på sina förnäma förbindelser trodde han sig kunna här
tillåta sig allt. Såsom professor teologiae primarius gjorde
han anspråk på ett slags primat vid universitetet och såsom
församlingens herde ansåg han sig hafva rätt att efter behag
tukta sina får, äfven de akademiska. I sina predikningar till-
lämpade han detta på ett förargelseväckande sätt, därvid ej
ens skonande den gamle ärkebiskopens person. Kanslern måste
1627 hitresa för att söka bilägga tvistighetema; något oför-
tjänt lät han Wallii motparter höra de förtrytsamma orden:
»viljen I vara sådana usla kräk, att i låten tyrannisera Eder,
så mån I själfva se Eder om». Den försoning som nu åväga-
bragtes räckte dock ej längre än till ytan, och lidelserna slogo
följande år ut i full låga, när fråga om Eskilli Petraei doktors-
promotion kom på dagordningen och förde de kämpande värre
än någonsin i håret på hvarandra.
Striden ledde sin begynnelse från en mycket enkel sak,
som i sig ej tycktes kunna föra till sådana följder. Regerin-
o
gen hade d. 21 mars 1628 till lektor i Abo utnämnt adjunk-
ten i Upsala Eskillus Petraeus. Samtidigt eller strax därefter
aflät kanslern till ärkebiskopen en skrifvelse, att det var konun-
gens vilja, att Petraeus skulle efter vederbörliga profs afläg-
gande promoveras till teologie doktor. Då enligt konstitutio-
nerna decanus hade att anordna allt hvad som till en promo-
tion hörde, gaf ärkebiskopen del af brefvet åt Wallius, som
dä beklädde denna befattning. Denne som då stod på den
vänskapligraste fot med Petraeus, hvilken i längre tid bott i
hans hus, synes ej hafva haft någonting alls att invända mot
saken, utan endast framhållit, att man borde före promotionen
utverka bestämda doktorspriAolegier och ett fullständigare pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
