Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - C. Annerstedt. Ett akademiskt gräl på 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
40 CLAES ANKERSTEDT
Stämplad som en lagbrytare och lät därför förstå, att han skulle
draga saken vidare, hvartill Crusius, domstolens ordförande^
ej gaf annat svar än att helt lugnt meddela honom besvärs-
hänvisning. Men när så Jonas Magni, kanske för att afvärja
den hotelse om nya strider, som framskymtade i Wallii håll-
ning, lät undfalla sig några beskedliga ord om önskligheten
af en vänlig förlikning, tog denne minen af den oskyldigt för-
orättade. Han förklarade, att om han genom några uttryck
sårat sina kolleger, hvilket han dock aldrig kunde tro, så ville
han därför bedja om ursäkt, liksom han förläte dem, att de i
sina ord kränkt honom, men det lät ej så fredligt, när han
därefter upprepade gånger förklarade, att med en opartisk do-
mares utslag skulle han åtnöja sig. Och när därefter Laure-
lius, möjligen med för mycken värme i tonen, uttalade sin
önskan, att de måtte försonas och sade att motparten endast
önskade, att Wallius skulle betrakta dem som fromma och
kristna kolleger, hvilka velat skydda sin heder och ära, för-
mådde Wallius ej längre lägga band på sig utan utbrast med
hätskhet, att han af Lenaeus och Laurelius alltid hållits för en
»idiota och cruditissimus».
Ingenting kunde varit naturligare, än att Wallius nu, där-
est han var fast öfvertygad om sin saks rättvisa, vädjat till
högre rätt, men han aktade sig, ty så högfärdig och af vrede
förblindad han än var, insåg han för väl, att därpå stode in-
genting att vinna. Men att helt enkelt åtnöja sig med hvad
som skett, var dock för hans svåra lynne omöjligt På något
sätt måste han hämnas på sina motståndare, dit han nu räk*
nade hela konsistorium. Det sätt, han härför valde, är för man-
nen karakteristiskt Kort tid efter utslagets fall öfverraskade
han konsistorium med en skrift, eller rättare en nidskrift, hvari
han på det oskickligaste sätt uppfordrade detta till en revision
af domen. Han började den med att ogeneradt säga, att när
han hörde domen uppläsas, förstod han väl, att roo^>arten lagt
den i domarens mun, och att han var öfvertygad, att om hans
förfarande kunnat med någon strafi^åföljd beläggas, skulle
han nog haft att vänta det svåraste straff, som stått i doma-
rens *makt. Men han tackade Goid, ätt han, om så behöfdes,
ägde rätt att vädja till högre och rättvisare domare, något
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
