- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Andra årgången, 1901 /
105

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Fr. Westling. Bidrag till Livlands kyrkohistoria 1656—1710

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

BIDRAG TILL LIVLANDS KYRKOHISTORIA I05
illasinnad tolkning af hans yttranden. För att rätt bedöma
deras handlingssätt måste man ej blott komma ihåg, att Fol-
chers kolleger i Pemau besjälades af en ytterlig renlärighets-
ifver, utan äfven att de voro hans personliga ovänner.
Under det att konsistoriet på detta sätt rasade mot pie-
tistemas ledare, hade genom kriget den livländska kyrkan rå-
kat i den svåraste belägenhet. Sedan Karl XII med hufvud-
massan af sina trupper aftågat till Polen, blef landet på det
grymmaste sätt förhärjadt af ryssame. Kyrkorna och präst-
gårdame brändes. Somliga präster bortfördes i fångenskap,
såsom prosten Glökk i Marienburg (f i Moskva 1705). Andra
drabbades af ett ännu svårare öde. Så blef — för att anföra
några exempel — kyrkoherden Wendebaum marterad till döds
af kalmucker, prosten Hardung skjuten af kosacker, sedan
han först nedlag^t två af sina förföljare, och öfversätta-
ren Adrian Virginius, som svurit tsaren trohetsed, afrät-
tad (1706) för förmenta stämplingar med svenskarne. Af de
präster, som undgingo fångenskapen eller döden för fiende-
hand, hyllade åtskilliga tsaren, öfvertygade om dennes slutliga
seger \ de flesta framhärdade dock i sin trohet mot Sveriges
krona. Bland de sistnämnde flydde många från sina försam-
lingar, men andra stannade, förrättande gudstjänsten än i kyrkor-
ruinerna, än i skog och moras. De, som så handlade, förtjäna
väl lika mycket pris fbr sin mandom, som pastor Willebrandt
i Dorpat, hvilken under stadens belägring natt och dag låg
på vallame och lifvade besättningen till tapperhet, eller pastor
Neudahl i Sesswegen, hvilken genom spejande upptäckte en
och annan af sachsames planer och därigenom förvärfvadé sig
generalguvernören Dahlbergs synnerliga erkänsla*. Mer och
mer minskades emellertid de livländska prästemas antal, fram-
för allt sedan pesten sällat sina härjningar till krigets, och då
det svenska väldet i provinsen gick under, återstodo icke
många af dem vid lif. Ännu 17 14, då tillståndet väl något

’ Efter Dorpats intagande stannade 6 predikanter i Dorpats krets under
fiendens lydnad och sades hafva hyllat honom. Kons. t. reg. d. t6 aug. 1704.
Liv. 364. Andra exempel på afiali berättas ock.
’ Dahlberg t kons. i Pemau d. 30 dec. 1701. Bref fr. generalguv. 1699
—1702. Liv.



Googh


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:00:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1901/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free