Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Levin. Om våra regala gäll. (Forts. fr. föreg. årg. och afslutn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
138 H. LEVIN
Kommitterade hade dock tydligen känt sig ovissa, huru
det kunde förhålla sig med Atlingbo, om det verkligen hörde
till Visby stad. Det framgår dåLraf, att på konceptlistan har
man, såsom det olika bläcket anger, först sedermera vid kolla-
tioneringen skrifvit till Atlingbo. I stället för att förvissa sig
om, huru förhållandet kunde vara med detta pastorat, skref
man sålunda dll det på måfå. Så hade Atlingbo i en hast af
1722 års kommitté gjorts till regalt, något som det allt sedan
fått förblifva. Kommitterades anslag mot Atlingbo såsom själf-
ständigrt pastorat gick dock om intet.
Vi ha sett, huru den kungl. kommissionen 1722 gick
vida öfver hvad ständerna föreskrifvit i regeringsformerna och
konungaförsäkringama 17 19 och 1720, i det den ifrågasatte
att ställa en hel del gäll under konungens disposition, hvilka
först efter enväldets införande af Karl XI blifvit gjorda regala.
Vi ha också sett, huru justitiedeputationen vid 1723 års riks-
dag tillstyrkte ständerna att på detta sätt öka konungens in-
flytande öfver kyrkan, och vi ha hört^ hvilka svaga och lätt
vederlagda skäl deputationen hade att prestera för detta sitt
tillstyrkande. Af den föregående framställningen har tillika
framgått, huru prästerskapet, särskildt de ledande inom stån-
det, gång på gång beklagat sig öfver, när konungen emot
lag tog sig större makt i hithörande frågor, än han ägde.
Man kan då ha skäl att fråga, om icke från prästerskapets
sida något försök gjordes att afvärja det ingrepp i den kyrk-
liga friheten, som hotade. Där sutto ju flere biskopar såsom
medlemmar i 1722 års kommission, och i justitiedeputationen
följande år funnos naturligtvis en hel del representanter äfven
för det andliga ståndet. Och äfven riksdagsprästerskapet i ge-
men hade alltid visat sig angeläget om att tillvarataga sitt stånds
intressen. Men allt detta oaktadt sutto prästerna i denna fråga
tysta och stilla, och ingen enda röst höjdes till försvar för
kyrkans frihet. I synnerhet skulle man kunnat vänta, att un-
der dessa ståndsintressenas tider äfven det intresse, präster-
skapet i denna sak ägde, hade bevakats.
Det förhållandet, att så ej skedde, måste väcka förun-
dran. Det kräfver förklaring — en förklaring, som ej heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
