Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Levin. Om våra regala gäll. (Forts. fr. föreg. årg. och afslutn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I40 H. LEVIN
vid ett fåtal adelsgårdar, ville adeln såsom stånd hafva s^
tillförsäkradt, och den gamla presentationsrätten blef i själfva
verket en tillsättningsrätt Detta anspråk hörde länge till de
fromma önskningarna, men vid Gustaf Adolfs tronbestigning
såg adeln målet för sina sträfvanden i detta afseende uppnås.
Genom adelsprivilegierna 1612 stadgas nämligen, att »ridder-
skapet och adeln skola ock hafva jus patronatus uti de präst-
gådl och socknar, de boendes äro, till att välja där kyrkoherde».
Deras rätt var väl uttryckt i ganska obestämda termer, men
utan tvifvel kunde ståndet göra gällande, att häri låg medgif-
vande för en hvar adelsman att utöfva jus patronatus i bety-
delse af valrätt i sin församling.
Hvad Gustaf Adolf här tillförsäkrar adeln, rimmar sig
dock icke rätt med hvad han i sin försäkran af föregående
år inrymt. Här hade han nämligen på ständemas begäran
utlofvat, att biskopames »tillbörliga^ lagliga makt och m)mdig-
het till att ordinera präster och dem med församlingamas sam-
tycke till gällen sätta» skulle dem efterlåtas, hvarvid i en pa-
rentes tillägges »salvo jure patronatus». Här är patronatsrätten
tydligen tänkt icke såsom en allmän ståndsrättighet, utan såsom
den af ålder varit, såsom en åt vissa adelsmän medgifven, med
förpliktelser förenad rätt. Den bristande öfverensstämmelsen
mellan dessa båda stadganden blef sedermera under hela år-
hundradet anledning till oupphörliga tvister mellan adeln, som
helt naturligt åberopade sina privilegier, och prästerskapet, som
lika naturligt stödde sig på Gustaf Adolfs försäkran samt
sedermera på prästerskapets privilegier af 1647, 1650 och
1675, däri stiftsstyrelserna tillförsäkras rättighet att med »för-
samlingens frivilliga val, konsens och goda nöja» utdela gäll
»efter lärdom, ålder och förtjänst samt gåfvor och dygdelef-
veme».
Så godt som vid hvaije riksdag var frågan om patro-
natsrätten före i form af besvär antingen från adelns eller från
prästerskapets eller ock från båda ståndens sida. Regeringen
var dock icke villig att ge sig närmare in på frågan och af-
göra vidden af den adliga patronatsrätten, utan åtnöjde sig
med hänvisningar dels till det föreslagna generalkonsistoriet,
dels till den väntade nya kyrkoordningen eller ock med löf-
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
