Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Lundström. Anmärkningar och tillägg till C. A. Cornelius’ Handbok i svenska kyrkans historia m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IQS HERMAN LUNDSTBÖM
34. Hb s. s.: »Vid Ansgarii ankomst voro konungen
och bönderna just i berepp att uppresa ett tempel och offi-a
åt en afliden konung Erik, den de upptagit bland sina gudar.»
H. Hildebrand anmärker härvid: »Denna berättelse, som
förekommer i Rimberts lefnadsteckning öfver Anskar, före-
faller ytterst otrovärdig. Hon torde bero på något missför-
stånd. Ett sådant gudamakande är, synes mig, otänkbart»
(Sveriges Medelt. III, 32.)
35. Hb s. 12 talar om »det stora Alshätjartinget* i
Upsala.
Redan 1870 yttrade med all rätt C. T. Odhner (i Pedag.
Tidskr. s. 396): »Namnet allshärjarting, som spelar en så stor
roll i våra äldre historiska arbeten, torde helt och hållet böra
förvisas ur vår historia. Det förekommer nämligen i svensk
skrift först under de senaste århundradena; och då Snorre ta-
lar om Sveames ting, kallar han det Uppsala l)ing, I)ing allra
Suia o. s. v. . .» Angående de båda af Rimbert omtalade tin-
gen yttrar H. Hildebrand i sitt nya arbete Sveriges Medeltid
III, s. 32 ff.: »Ett ting hölls å Björkön och å detta medgafs
förkunnandet af kristendomen och utöfvandet af kristendomens
sed. Men för att beslutet skulle vinna kraft erfordrades god-
kännande från ett annat ting. Detta godkännande erhölls,
och därmed var saken afgjord. När vi pröfva denna berättelse
efter hvad vi veta om de forna förhållandena i Sverige, är
det ganska svårt att fatta, hvad som menas med det ena och
det andra tinget Båda kunna icke hafvra varit lagliga. Ett
för riket viktigt beslut måste fattas på ett folkting, och be-
slutet kunde då icke gälla vidare än folktingets, d. v. s. land-
skapets område, ty någon riksförsamling fanns icke den tiden.
Björkön kan icke hafva varit en tingsplats för någon lagsaga.
Ett ting å Björkön måste derföre hafva haft en mera tillfällig
natur. Det andra tinget, som stadfäste Björkötingets beslut,
måste hafva hållits å laga tingstad inom någon lagsaga. Hvil-
ken denna var — det kunna vi icke nu utransaka. Men —
under omständigheter, hvilka vi icke förmå pröfva — nu voro
emellertid kristendomens förkunnande och öfvergången till
kristendomen medgifna.»
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
