Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - K. A. Appelberg. Bidrag till belysning af sättet för prästtjänsternas besättande i Finland... och samme förf:s Bidrag till belysande af kyrkans rättsliga ställning i Sverige och Finland från reformationen intill kyrkolagen 1686. Anm. af H. Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
304 ORAXSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
Karl XI:s »pastoralexamen» beträffar, så var den ett påhitt af
denne konung, hvarigenom han sökte befria sig från de an-
märkningar, som gjordes från stifsstyrelsernas sida mot de ofta
undermåliga präster, som erhöllo kungl. fullmakter. 1748 års
examen pastorale hade också ett särskild t, af tidsförhåilandena
förestafvadt syfte. Oaflåtliga strider hade som bekant förts
mot pietister och dippelianer. Nu hade också herrnhutismen
börjat väcka oro. Något ailmänt förbud mot denna sista rö-
relse ville regeringen icke utfärda, i tanke att ett sådant kunde
komma att endast väcka »en skadlig nyfikenhet». Däremot
borde prästerskapet vara beredt att vid alla tillfällen »sorg-
fälligt föreställa och grundligen undervisa sina åhörare om den
rena läran». Så hade k. m:t förklarat i en skrifvelse till samt-
liga konsistorier 4 dagar före utfärdandet af den nämnda stad-
gan om pastoralprof. Dessa hafva också till ändamål egent-
ligen att ådagalägga, att den prästman, som skulle till pastorat
befordras, vore kapabel att vederlägga de nya villolärorna.
Hvad som förnämligast fordrades af examinanden vid det
ifrågavarande prof vet, var nämligen »utförligare besked om de
nyare stridigheter och uppkomna villosatser, samt huru de,
som däraf intagna "blffvit^ undervisas och öfvertygas böra».
Utan tvifvel motsvarar det af K. O. föreskrifna profvet, hvar-
igenom den af församlingen utsedda kandidaten hade att inför
stiftschefen ådagalägga sin kompetens till ämbetet, det i K. L.
1686 påbudna förhöret före tillträdet till ämbetet.
Om K. O. också icke talar om någon konungens rätt
vid gällens bortgifvande, är därmed naturligtvis icke sagdt, att
icke äfven under den följande tiden kungligt inflytande därvid
gjorde sig gällande. Både biskopar, präster och församlingar
hade intresse af att genom kungl. konfirmationer försäkra sig
om att i händelse af behof äga stöd hos regeringen. Sådant
kunde icke ske utan att utöfva en menlig inverkan på bisko-
pens auktoritet. Under det att biskopens myndighet förmin-
skades, ökades det kungl. kansliets makt. På grund häraf
tadlade ordföranden på Upsala möte »episcopos, att de slätt
bortgifvit sin jurisdiktion in cancellariam» och »cancellarios,
som hade tagit uppå sig biskopsämbete». Det skulle hädan-
efter endast »stå uti bispens och kapitlets vård» att utdela lösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
