Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - K. A. Appelberg. Bidrag till belysning af sättet för prästtjänsternas besättande i Finland... och samme förf:s Bidrag till belysande af kyrkans rättsliga ställning i Sverige och Finland från reformationen intill kyrkolagen 1686. Anm. af H. Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 309
bildadt Kyrkans ledning och vård är fortfarande biskoparnes
rätt och plikt. Det är de, som tillsätta sockenpräst, hafva upp-
sikt öfver undervisningen, utöfva domsrätt öfver prästerna.
Hvad beträffar ordinantians första punkt angående konun-
gens rätt att hafva uppsikt öfver det sätt, h varpå biskoparne försågo
lediga gäll med präster — den punkt på grund af hvilken
man uppkonstruerat läran om konungens högsta episkopat — ,
så är den häri konungen tillerkända makten endast ett uttryck
för reformatorernas lära om regentens reformationsrätt, en rätt
som för Luther icke innebar något betänkligt, då han i regen-
ten såg en »Mitpriester».
Att man måste betrakta ordinantians bestämmelse i ifråga-
varande punkt så, som förf. gjort, framgår redan af den för-
klaring af densamma, Laurentius Petri själf gifvit Han säger:
»Att konungen skulle taga däruti med, det vardt ordineradt
för den skull, att biskoparne voro på den tiden föga benägna
till evangelium och Guds ord, utan föUo där svårliga emot.»
Och han tillägger: »Där man nu hafver redeliga och kriste-
liga biskopar, som därutinnan rätt handla, är denna artikeln
intet af nöden, utan biskopame kunna då bruka sin rätt, som
de af ålder plägat hafva.»
Konungen erhöll visserligen rätt att genom sitt samtycke
bekräfta biskopsval, en rätt, som dock icke ens varit främ-
mande för medeltida åskådning. Det var en konungen till-
kommande majestätsrätt att hafva uppsikt öfver de andliga i
sitt land. Kyrkan utgöres enligt reformatorernas lära af »alla
kristtrogna människor ihop», icke blott af biskopar, präster
och munkar. Men såsom en yttre anstalt representeras kyrkan
af sina biskopar och präster, öfver hvilka regenten visserligen
äger den sagda tillsynen, hvaremot våra reformatorer ingalunda
vilja medgifva öfverheten någon slags andlig makt,/e^ in sacris,
hvarigenom »dessa tvenne ämbeten, hvilka skriften icke utan
viktiga orsaker så flitigt åtskilt hafver, nämligen öfverhetens
och kyrkotjänarens, skulle åter mängas tillsammans, såsom un-
der påfven skedt är» (Laurentius Petri).
Såsom Guds tjänare ägde öfverheten däremot, förutom
den nämnda reformationsrätten, plikt att vaka öfver brott mot
Ciuds ära, vaka öfver den rena läran, bestraffa villfarelser och
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
