Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - K. A. Appelberg. Bidrag till belysning af sättet för prästtjänsternas besättande i Finland... och samme förf:s Bidrag till belysande af kyrkans rättsliga ställning i Sverige och Finland från reformationen intill kyrkolagen 1686. Anm. af H. Levin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3IO ORANSKNINGAR OCH ANMÄLKIN6AB
att på allt Sätt befrämja Guds rikes framg^ång. Däremot var
han icke herre öfver den enskildes tro och ägde icke bestämma,
hvad som i enlighet med Guds ord skulle gälla såsom ren
lära. Detta var teorien. Men nekas kan icke, att enskilde
regenter i praktiken togo sig större myndighet, än dem tillkom.
Kyrkan i vårt land kom dock allt fortfarande att intaga
en relativt fri ställning till konungamakten, detta i motsats mot
hvad som blef förhållandet i Tyskland, där konsistorierna biet vo
statens ämbetsverk, och dess medlemmar furstens eller statens,
icke kyrkans organ. En omgestaltning af förhållandena i denna
riktning äfven i vårt land försöktes väl, såsom bekant, af
Gustaf Vasa, men han misslyckades.
Den själfständiga ställning, vår kyrka intog genom refor-
mationen, framgår af åtskilliga förhållanden. Vid mötet i Öre-
bro 1529 är det de där församlade andlige, »concilium hållan-
des i den helga trefaldighets namn», som utfärda beslutet.
157 1 års kyrkoordning fordrade ej formell stadfästelse af ko*
nungen. Däremot fick den prästerskapets konfirmation i Up-
sala 1572. Högst belysande i detta af seende är Johan III:s
förhållande till prästerskapet. För det nya, han ville bringa å
bane, sökte han på allt sätt vinna prästemas samtycke. Hans
nova ordinantia och hans liturgi blefvo först genom prästemas
medverkan lagligen gällande. Vår svenska reformationskyrka
har tydligen sin egen representation i sitt prästerskap och fram-
träder i kraft däraf såsom en från staten skild organisation.
Bekräftelsen på denna kyrkans fnhet är Upsala möte.
Därmed kommer förf. in på en ny afdelning af sin undersök-
ning, hvari han redogör för kyrkans rättsliga ställning 1593 —
1686. Han konstaterar härvid, att Upsala möte måste betrak-
tas rätt och slätt som ett kyrkomöte, där kyrkan g^nom sina
representanter, prästerna, hade att fastställa kyrkans lära och
ordning. Beslutet godkändes väl genom underskrift äfven från
lekmannahåll. Det var tidsförhållandena, som kräfde det. Där-
igenom blef beslutet en förening mellan hela Sveriges folk till
värnande af den evangeliska tron.
Förf. uppvisar sedan betydelsen af de många religions-
plakat och förordningar, som under den följande tiden utfär-
dades af regeringen, utan att någon direkt medverkan firån
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>