Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - J. Gummerus. Die homöusianische Partei bis zum Tode des Konstantius, Anm. af E. Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
314 ORAN8KNINOAB OCH ANMÄLNINGAR
Ser man pä det historiska förloppet, sådant det genom
senare tiders forskning trädt allt klarare i dagen, kan det
nog sättas i fråga, om detta val af typ för »odium theolo-
g^cum»» med dess orena motiv och dess trångbröstade trätor
om ord, är så alldeles lyckligt Att det i den arianska stri-
den, betraktad i dess helhet, gällde något oändligt mycket vik-
tigare än bokstäfver och formler, skall nog äfven den ifriga-
ste fiende till dogmväsendet villigt erkänna. Sällan ha ett par
af de grundväsentligaste motsatser, som kämpat mot hvarandra
genom hela den kristna lärans utvecklingshistoria, kommit till
ett så pregnant uttryck, som det de, i den tidens uttrycksfor-
mer, fingo i den arianska stridens första och sista skede, dä
de innerst drifvande motiven, ännu ej eller ej längre dolda af
allehanda bimotiv, klart slogo igenom. Om en strid mellan
homousianer och homoitisianer har dogmhistorien ganska litet
att berätta, det märkliga är här fastmer den lätthet, hvarmed
föreningen mellan dessa två grupper fullbordades. Långt snarare
än för småaktig stridslystnad kunde särskildt homousianemas
ledaire anklagas för att ej ha haft en klar insikt i de verkligen
befintliga skiljaktighetema. Och hvad slutligen segern beträf-
far, hemfördes den visserligen af homousianema men i förbund
just med homoiusianema. Ordet homousios segrade, men med
en, alltmer framträdande, homoiusiansk uttolkning. Träffande,
om ock säkerligen ej utan en viss öfverdrift, har Harnack ut-
tryckt detta i följande ord: »Der Väter der officiellen Trini-
XÅt&lehre, wie sie die Kirchen festhalten, ist nicht Athanasius,
auch nicht Basilius von Cäsarea, sondem Basilius von Ancyra
— der Ftthrer der homöusianischen Partei.»
Om huru småaktiga och orena motiv gjort anspråk på att
fä och ofta också verkligen fått ha det afgörande ordet i frågor
af den högsta, mest principiella vikt, därom har ju eljes äfven den
arianska stridens historia oändligt mycket att förtälja. Men mer
än vid de flesta af de senare dogmstridema i den gamla kyrkan,
kan man dock här ännu iakttaga, huru de religiösa motiven
dock till slut bli de öfverst och innerst afgörande. »Persönliche
Intriguen», heter det i slutet (s. 184) af den afhandling. hvars
titel här ofvan anförts, »politische Ranke, zufällige Majoritäts-
beschlösse, dem Christenthum fremde Philosophische Gedanken
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
