Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - S. Ambrosiani. Studier öfver den svenska kyrkans organisation och författning vid 1100-talets midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44 SUNE AMBBOSIANI
ganden aflfattats under inflytande af olika rättsåskådningar. I
den mån dessas kronologi ofvan riktigt iakttagits, innebär den
rättsståndpunkt som representeras, också ett angifvande af den
tidrymd, inom hvilken respektive stadganden kommit till.
Den s. k. äldre V. G. L. Kirkiu B. fl. ii, som lyder: scill
sopn, väldi per, sum flere aeru, har med goda skäl ansetts
vara ett stadgande, som rör val af sockenpräst ^ och således
icke ett allmänt erkännande af principen af enkel röstöfver-
vikt eller dylikt, något som flocken vid första ögonkastet sy-
nes antydzL Samma ståndpunkt { = det första stadiet) intar den
andra redaktionen af V. G.L. fl. 21 utom i det faJl, att soc-
kenboarne ej kunna sämjas om k)rrkoherdevalet. I detta se-
nare fall förlorar socknen sitt inflytande på valet, ty då par-
tierna inom församlingen komma till biskopen med sina kandi-
dater, kan biskopen fritt göra hvem han vill till kyrkoherde
ät socknen.
Äfven den yngre V. G. L:s ord äro i och för sig synner-
ligen dunkla, * men det rätta förståendet erhåUes genom jäm-
förelse med den latinska bearbetningen af den västgötska
kyrkorätten,* som lämpligen i enlighet med en codex kan
benämnas Statuta generalia scarensis eccleste. Uti denna stad-
gar § 53: Item si parochiani contendunt de sacerdote, ille
optineat in quem major pars consenserit. Detta anser jag Vcu:^
hufvudstadgandet; däremot § 10, som förekommer midt ibland
de biskopliga rättigheterna, gäller endast i det fall, att bisko-
pen kallas till skiljedomare i striderna inom socknen: Item
Episcopus libere dabit ecclesiam post tres septimanos parocha-
nis discordantibus et presentantibus. Alltså inträdde då det
ofvan såsom det tredje angifna stadiet. Det är intressant att
se, hurusom de strängare kyrkliga krafven på så sätt så att
säga silas in i den bestående rättsordningen.
Lika litet som i Västergötland kan biskopen i de andra
landskapen utöfva någon rätt att tillsätta kyrkoprästen gent
* Hildebrand: Sv. Medeltid III, 163.
^ y. V. G. L. Kirkiu B. fl. 21 : Skil sokn um prsBst, rathe {>e sem flere SBni»
ok biskuper gifvi kirkiu tfaa ute »ra thre vikur.
» V. G.L. ed. Schlyter IV: 21.
CmOO^^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
