Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - S. Ambrosiani. Studier öfver den svenska kyrkans organisation och författning vid 1100-talets midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STUDIEH ÖFVER SVENSKA KYKKANS ORGANISATION 49
han i anspråk. I rent kyrkliga skulle han å konungamaktens
vägfnar efterse exempelvis, att trons frihet respekterades, att
den kanoniska rätten efterlefdes. Biskopen blef liksom gref-
ven en kunglig ämbetsman. Hvad var då naturligare än att
han också som denne utnämndes af konungen. Under sådaina
förhållanden tolkades med tiden biskopens ed till konungen
och dennes insättande af biskopen till godsens administratör
i analogi med världslig feodalrätt såsom homagium och investi-
tur. Konungen gaf således hela stiftet med dess såväl andliga
som världsliga tilligganden och funktioner åt biskopen genom
den sedan 8oo-talet brukliga investituren med ring och staf.^
Då konungamakten under de senare karolin gema försva-
gades, tillägnade storvasallema sig det kungliga inflytandet
pä biskopsvalen inom sina län. Denna deras rätt härledes
under denna den råa styrkans period ur storvasallens förmåga
att hindra hvem han ville från att beträda hans domäner.
Någon skilnad i lekmännens makt öfver valen medförde denna
omgestaltning ej, utan endast att denna kungliga rättighet
öfverflyttades på flera händer. För öfrigt försiggick väljandet
fortfarande under endera af of van antydda former: i) val af
en alltmer begränsad valkorporation, konungens (eller stor-
vasallernas) confirmatio, biskopames och ärkebiskopens erkän-
nande af den valde och consecration; eller 2) konungens eller
storvasallens designatio, de nyss nämnda kyrkliga myndighe-
temas erkännande af den valde och consecratio.
Denna lekmännens beslutanderätt öfver valen fortfor att
vara oantastad intill den senare hälften af 1 000-talet; i mera
aflägset liggande land ännu längre. I Norden, där konungen
intog en mot karolingernats svarande maktställning i samhället
bibehöll sig denna myndighet öfver biskopsvalen till det föl-
^ PftfVedOmet spelade under äldre tider (intill år 1000) endast i undantagi-
faU en roll Tid biskopsvalen: i) Påfven &gde att konfirmera hvaije förflyttning af
biskop; 2) förhöra och konfirmera före konsekrationen sådana, som valts, sedan
föreCrftdaien blifvit af satt; 3) att förhöra och konfirmera hvaije irreguliårt vald, om
han, påfven, funnit anledning intervenera; 4) att konsekrera den valde, om den
metropolit, till hvars provins den valde hörde, vägrade att konsekrera honom, och
5) att intervenera i händelse att konflikter vid valen uppstode mellan våljame. Im-
bart de la Tour: anf. arb. s. 153.
4
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
