Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - S. Ambrosiani. Studier öfver den svenska kyrkans organisation och författning vid 1100-talets midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52 SUNE AMBROSIANI
samlingen, särskildt lekmännen, ville ha en annan än Riko,
men därvid fäste sig ej konungen, som utsåg (creat) Riko. ^
Samma källa, Saxo, som ordentligt omnämnt påfvens bi-
fall till Eskils förflyttande, har emellertid icke med ett ord
antydt detta angående Rikos, hvilken ju liksom Eskil förut
var biskop. Detta betyder emellertid enligt min mening icke,
att ej påfvens bifall inhämtats. Det visar endast, att Saxo i
likhet med andra skildrare ej tar med mera af händelseför-
loppet än som intresserar honom, och att han ej sträfvar efter
fullständighet. Sådana vanor hos författaren böra ihågkom-
mas, så att man ej vid andra tillfällen drar längre gående
slutsatser, än hvad källan uttryckligen medgifver.
När efterträdare skulle utses åt Riko i Slesvig (1139),
började äter stridigheter. Konungen når dock så långt, att
den af honom designerade kandidaten Herman blir konsekre-
rad. Stiftsstadens invånare neka honom dock tillträde till
staden och därmed också till domkyrkan. Den dåvarande
konungen ville ej gå till 3rtterligheter, och Herman slår sig
ned hos sin vän och beskyddare Eskil i Lund.*
Hvad Norge beträffar, så äro alla författare eniga om,
att biskopsvalet där, intill dess Nicolaus Albanensis besökte
landet, legat i konungens hand. De diskutera endast, om fol-
ket haft någon valrätt Som vi sett i Frankrike och Dan-
^ Saxo (ed. Holder) s. 446: — — .— Per eadem tempora, deoedente
Ascero, Lundensi de novi antistitis sofleocione diyiduum regis ac popuii sufiragium
fiiit. Siquidem Scanienses ob egregia Asceri merita Eskillum, arctissima ei oonsan-
guinitate junctum, ne pontifidum a familia discederet, sofiragiis amplectnntur. Rex
(Erik Emune) vero nibore fugationis ammonitus neque saorum in Blskyllo dede-
oomm oblitus, Rikonem Slesvicensem, qui nuper Albero successerat, qnod in pati-
endo regno familiari ejus opera usns fuerat, eorum arbitrio preferebat. Nec tamen
hec vota palam ad litern et oontroversiam progressa fuerant, Scanis meta sentensiam
oocultaDtibus; s« 448: Tunc Eskillus, oognito regem apud Intiam decessisse, repente
in Scaniam majoris sacerdotii affectatione pervehitur. Ericos (Erik Lam) vero in-
fectom antedecessoris propositum drca Ryconem explere cupiens, pontificalis ei digni-
tatis incrementa tribaere gestiebat Scanienses autem, ultima queque perpeti, qnam
pontifidum in novam transferre familiam preoptantes, bellum adversus regem deoer-
nunt. Qno ille oognito, ne mnltomm inimidtias unias viri familiaritate contraherat,
proposito sno capide cessit, Eskilloque sedem mutare permisso, Rykonem Sialandwe
presolem, mediantibus deri sofiragiis, creat — Jfr 01 rik, Roskildékr5nikan s. 38.
’ S. Larsen: anf. arb. ANOH 1899, s. 113.
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
