Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - S. Ambrosiani. Studier öfver den svenska kyrkans organisation och författning vid 1100-talets midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8TUDIEB OFVER SVENSKA KTRKANS ORGANISATION 53
marky innebär emellertid icke det, att en valhandling företa-
ges, någon inskränkning i konungens makt. Men emellertid
finnes det direkta uttalanden, som göra en tveksam, huruvida
konungen under de primitiva forhållandena i Norge under den
äldsta medeltiden ens låtit sin makt till skenet begränsas af
en folklig valakt^
Dessa uttalanden förekomma i den äldsta bevarade, i
Norge och pä gammalnorska författade skrift, som af sin se-
naste utgifvare benämnes: £n Tale mod Biskopeme, en poli-
tisk stridsskrift fra Kung Sverres tid. • Följande ofta citerade
ord tyda på konungens allenabeslutanderätt (s. 22)\ Vi veta
alldeles säkert om den sedvänja, som fordom var här i landet,.
och denna sedvänja var, att konungame gåfvo alla kyrkor ät
den de ville. På samma sätt var det med biskopar och ab-
böter. Dessa valde konungame som dem godt syntes, och
skickade dem till det biskopsdöme de ville, utan att fråga
prästerskapet till råds. Men pä den tiden var ej heller i de
flesta stiften mänga »lärda män» och korsbröder att gä till
råds med. Konungame valde därför som dem tycktes. Denna
sedvänja har ägt bestånd, alltifrån kristendomen kom i landet.
I och med det att pallium kom till Norge och ärke-
biskopsstolen upprättades, inrättades också prebenden vid alla
stiftskyrkor och kaniker tillsattes. Man anhöll hos konungame,.
att de skulle i fråga om kyrkorna och biskopsvalen låta så gå
till väga som det stod i den kanoniska rätten.’
Detta var praktiskt — anser stridskriflens författare* —
så länge det på en gång funnes flera konungar i Norge, hvilka
^ Enligt Zorn anf. arb. skulle Harald Hårdiftde svarat pAfven, som an-
mArkt mot Harald, att han lÅtit de norska biskopar ne konsekrera i Frankrike och
England, »att han vore icke blott kung utan äfven arkebiskop i Norge t. Hos
Adam, från hvilken citatet skulle vara hamtadt, är emellertid meningen mycket
rimligare: Han, Harald, k&nde ej till någon ärkebiskop i Norge och lika litet någon
annan, som Sgde bestämmanderätt i detta land, utom honom själf.
• Utgifven af prof. G. Storm, Kia 1885. Storm har också försett
den med en synnerligen sakrik inledning. Enligt denna är skriften, som är en
politisk pamflett, författad strax innan år 1200, troligen 1197.
’ Jfr Taranger a. a. s. 222.
^ Längre fram blir jag i tillfälle att återkomma och sätta det föregående i
sin rätta belysning från allmänt kyrklig synpunkt.
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
