Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - S. Ambrosiani. Studier öfver den svenska kyrkans organisation och författning vid 1100-talets midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
54 SUNE AMBBOSUNI
annars hvar och en för sig kunde ge bort ett och samma le-
diga stift åt olika personer. Men när Inge öfverlefde sina
bröder och ärkebiskop Jon i Nidaros dött, tillsatte han — då
ingen kunde göra honom makten stridig, på gammalt vis —
sin kaplan Eystein till ärkebiskop, utan att han tillfrågade
prästerskapet i Trondhjem lika litet som kanikema. ^
Detta delvis sammandragna citat eller snarare referat ur
»en Tale» torde ej behöfva kommenteras ur synpunkten jtf
konungens ställning. Emellertid är jag ef öfvertygad om, att
€/’ någon valförsamling skulle ha förekommit i Norge. Den
<5nda af de norska lagarne, som nämner något om biskops-
valet, nämligen Eidsivatingets lag,* kap. 33, stadgar nämligen:
$a skal biskup vera al stole, er konungr vill oc retkosen er
til oc her er vigör til stafs oc stols.’
Om kristenrätten, hvarur ofvanstående citat är hämtadt,
-ej är äldre än från år 1 170, så måste dock detta stadgande
vara äldre. De reformstadganden, som kunna observeras vid
iioo-talets midt i Norden och som framträda så expressivt i
citatet, nyss gifvet ur »en Tale», rikta sig mot konungamakten
och vilja, att denna skall tillåta, att valen skola ske kanoniskt
d. v. s. öfverflytta beslutanderätten i valförsamlingens hand. I
Eidsivatinglagen däremot heter det, att den, *er konungr vUl^i
skall vara biskop, men samtidigt med erkännandet i denna
kristenrätt af konungens maktfullkomlighet heter det också »er
retkosen er til». Detta tyder hän på, att en valakt verkligen
borde äga rum. Min mening om denna betydelse har jag nyss
uttalat. Huru denna gått till, få vi en antydan om i de rätts-
uppteckningar, som gjorts i mellersta Sverige och som seder-
mera sammanförts i Västgötalagen.
Likheten mellan stadgandena i Eidsivatingets och Väst-
götarnes lagar har också Taranger observerat men att därför
’ |)a kaiis Inge Oystein kapalin sin til Erchibyskups stols ok fehirdi sua
«t han spurdi engan laerdan mann aat, er j var ]>rondeiini, ok eigi hselldr kors-
brödren ådra — — — .
^ Taranger: Den norske rets historie I, s. 45, kompletterar N. G. L:s
(I, s. 374) uppgifter med, att texten är från o. 1x70.
° Taranger: Den ängels, kirkes indfl. s. 222 ff., redogör för olika författares
mening om detta stadgande. Dessa kan jag ej biträda.
CmOO^^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
