Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - S. Ambrosiani. Studier öfver den svenska kyrkans organisation och författning vid 1100-talets midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
56 SUNE AMBB08IANI
sin confirmatio. Det är således endast förtiöret inför och af
ftrkebiskopen och biskopskollegiet samt konsekrationen som
återstå. Allt detta skedde emellertid utom lagsagans gräns,
och antecknaren erinrar endast om, att något sådant närmast
konsekrationen (vixl), måste fOlja.
Genom de nu diskuterade citaten torde valförsamlingens
existens och uppgift, konungens delaktighet och ärkebiskopens
rätt att konsekrera blifvit belysta. Biskopskollegiet är dock
ingenstädes nämndt Deras samtycke hOr också till sådant,
som lätt kan ha undgått en skildrare, som ej skrifver i juri-
diskt intresse. Det gafs ju strax innan och i samband med
konsekrationen i metropolitstaden.
Hvad som emellertid här måste särskildt framhållas så-
som förtjänande uppmärksamhet, är att också på nordisk bot-
ten valförsamlingar inom stiftet för biskopsval sammankommo.
Det är nämligen vid dessa den gfregorianska reformens män
på kontinenten knutit sina förhoppningar.
För dem stod det som en kvalfull sanning, att kyrkans
ära och frihet kränktes därigenom, att de k3rrkliga ämbetena
tillsattes af konungen eller storvasallema. Endast de största
teoretikerna vågade dock alldeles utesluta lekmännen från in-
flytande. De mera forsiktiga kompromissade och skilde mellan
ett kyrkoämbetes andliga och världsliga tilliggande, spiritualia
och temporalia. Från hvarje befattning med de förra ville
de utesluta lekmännen. Det skulle bland annat ske därige-
nom, att afgörande rätten vid biskopsvalen lades i valförsam-
lingens hand. Reelt nådde de visserligen ej sä mycket,
eftersom konungen eller hans ombud genom påtryckningar
visste att fä sin vilja respekterad.
Men valförsamlingen bestod icke .blott af präster. I
Frankrike deltogo sedan gammalt flere stormän med ärftlig
rätt i dessa val. Man sökte undgå det för kyrkan menliga i
detta därigenom, att man skilde meUan consilium och electio.
En rådgifvande ställning medgafs lekmännen, men själfva valet
anförtroddes uteslutande åt klerkema. Under senare delen af
I loo-talet hade detta vid de flesta franska domkyrkorna utveck-
lats därhän, att ej blott lekmännen utan också klosterandlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
