Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - S. Ambrosiani. Studier öfver den svenska kyrkans organisation och författning vid 1100-talets midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66 SUNE AMBR08IANI
tion för sådant ej kunde pfvas af någon annan än den helige
fadren (s. 92).
3) att tionde skulle utgöras åt kyrkorna, ecclesiis (väl =
åt biskopame). Annars borde biskopame meddelst bannlys-
ning tvinga folket därtill. — Ej heller borde tolereras, att
gåfvor, som genom testamente eller af fri vilja gjorts till kyr-
kan, sedan af arfvingarne behöUos eller af gif våren togos
tillbaka.
Denna programskrifvelse till den svenska kyrkan ligger
det nära till hands att jämföra med tvänne urkunder, som vi
ofvan varit i tillfälle att beröra, nämligen Magnus Erlingssons
privilegium till Nidaros kyrka 11 64 och den s. k. skånska
kyrkorätten af 1171. Dessa äro ju båda i förhållande till det
sist behandlade brefvet så godt som samtida och innehålla
öfverenskommelser mellan kyrkan och staten.
Magnus Erlingssons privilegium är i förhållande till de
båda andra att betrakta som en statsmaktens kapitulation in-
för kyrkan och de gregorianska reformkrafven. Följden blef
också, att en stark reaktion mot den ställning, privilegiet gif-
vit åt kyrkan i Norge, under Sverres konungadöme lät göra
sig gällande. Från denna ha vi kvar den ofvan flere gån-
ger omnämnda pamfletten »En Tale».
I olikhet med det norska privilegiet innebär den skånska
kyrkorätten ^ en reträtt frän kyrkans sida. Här \’ill jag endast
erinra om, att den — enligt egen utsago — skulle vara en
på skåningarnes anhållan mellan dem och ärkebiskopen gjord
öfverenskommelse, eftersom kyrkorätten tidigare varit alltför
hård. Flock 17 upplyser vidcire om, att ärkebiskopen gått
med på bestämmelserna i flockame 1–16 mot det bönderna
lofvade att för framtiden utgöra biskopstionden.
Jämför man sedan innehållet i dessa 16 flockar med de
ämnen, som det anförda brefvet till ärkebiskop Stefan behand-
lar, finner man, att det är samma hufvudtema i båda, och
därjämte att ärkebiskop Eskil varit moderat i fi-åga om de
påfliga krafvens fyllande. Att i detalj utföra en granskning
^ Denna senast och utförligt behandlad af d:r juris L. Ho Ib er g: Kirke
og Len under Waldemareme: skaansk-sjaelandsk kirkeret
QiOo^z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
