Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - S. Ambrosiani. Studier öfver den svenska kyrkans organisation och författning vid 1100-talets midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STUDIER ÖP VER SVENSKA KYRKANS ORGANISATION 67
af hvari Eskils tillmötesgående gent emot den inhemska lag-
stiftningen bestått, skulle vara en tacksam uppgift, men vi
få dock här lof att inskränka oss till att framhålla, att Eskil
gjort alla medgifvandena åt den inhemska rättsordningen för
att få de kyrkliga fordringame på biskopstionden genomförda.
Af bullan till Stefan ställas dessa också i främsta rummet,
eftersom påfven endast i fråga om dem inskärper hos mot-
tagame — de svenska biskopame — att bestraffa de därvid-
lag tredskande med bannlysning.
Trots Eskils moderation mottogs denna stadga icke S3m-
nerligen väl af skåningarne. Jäsningen tog sig dock först
under hans efterträdare Absalon, som personligen var mindre
omtyckt i Skåne, uttryck i farliga uppror.
De reformer, den ofvan ofta nämnda bullan gör sig till
målsman för, infördes också snart nog i Sverige. Biskops-
tionden lyckades biskop Järpulf (o. 1200) förmå bönderna i
Västergötland att utgöra till sig och sina efterträdare. ^ I
konung Sverkers privilegium för Upsala ärkestift af år 1200,*
som själf ange och bekräfta äldre rättigheter, men också till-
föra stiftskyrkan nya, finna vi — och af uttryckssättet att
döma >statuimus quoque et perpetua lege tenendum firmavimus»
tillhör detta det nya i brefvet — att presterskapet, clericus, be-
friades från att föra talan och svara inför de världsliga dom-
stolame i brottmål. Detta skulle för framtiden ske inför
biskopame och prelaterna.
Således i dessa två viktiga punkter har man innan 1 1 oo-
talets slut också i Sverige gifvit vika för de reformatoriska
sträfvandena. Hvad tiondekrafvet angår, kan man visserligen
ej på grund af materialets knapphet med bestämdhet påstå,
att så skett redan nu i mer än en lagsaga. — Att döma af
något senare bref torde man med stor sannolikhet kunna
anta, att konungamakten samtidigt reglerat de andliges ställ-
ning till domstolarne för hela statsområdet Erinra vi nu
också om, huru långt man enligt den ofvan gifha framställ-
’ V.G.L. (ed. Schlyter) IV: 16 {)rettandi .
^ S. D. I, n:r 115. Om detta brefs karaktär, jfr ofvan s. 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
