Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Falk. Sankt Olofs minne i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7 o HARALD FALK
Norges förste nationalhelgon Olof också blef svenskames för-
ste nordfödde helgon. När norska folket redan kommit så
långt i kristen tro och kristen föreställningskrets, att det kände
behofvet af ett nationalhelgon, en egen, själfvald representant
fbr kristen tro och öfvertygelse, då var svenska folket ännu
så efterblifvet och så litet enadt i sin kristna trosifver, att det
gärna tog emot ett annat lands och ett främmande folks na-
tionalhelgon. Man längtade efter ett helgon, hvars dyrkan
man kunde sätta i samband med egna eller från äldre genera-
tioner traderade upplefvelser och erfarenheter. Norske konun-
gen Olof Haraldsson hade ju så innerligt sammanväft sitt
namn med arbetet för svenskames kristianisering. Hade ej
svenskame lika stor rättighet och skyldighet att visa honom
samma gärd af tacksamhet som norrmännen, för hvilka han
redan strax efter sin död blifvit — Olof den helige? »Olof
den heliges minne i Sverige» — och h varför ej också i Norge
— är ett tydligt bevis på den tillfällighet, som oftast leder
folkopinionens gångvägar. Olof Haraldsson, bortjagad från
Norge, där hans troshänförelse ej verkat odeladt gynnsamt
på gamla åskådningar och häfdvunna vanor, väpnar sig med
bistånd från främmande land mot sitt eget folk och förlorar
sitt lif under striden för att vinna ett mål, hvars vinnande
hans egna landsmän anse som sin största olycka. Men ryktet
sprider sig, att järtecken skett, där den fallne f. d. konungen
låg; man erinrar sig huru troget och nitiskt han verkat för
kristendomens befästande i de nordiska landen; ingen förvå-
nar sig längre öfver, att högre andemakter själfva i den fome
konungen utpekade den man, som var värd för sin fromhets
skull att äras och dyrkas, nitiske präster och biskopar gjorde
sitt till för att kring 01o£sgestalten skapa allt det skimmer»
som vore värdigt ett helgon. Och så begifver sig det under-
liga, att ett helt folk med öppna armar och andaktsfiill ifver
tager emot samme man, mot hvilken det en gång stått i har-
nesk såsom sitt eget lands nationalhelgon.
Från Norge sprider sig ryktet om den helige Olofs dyr-
kan, om hvad ingen sett, men hvad dock mången trott sig
se och genom andras vittnesbörd kommit till tro på, om jär-
tecken och under. Den diktande folkfantasien letar sig fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
